Jag har varit vaken hela natten. Inte sovit en blund. Inte det minsta jobbigt. Inte alls. Är lite trött nu, dock. Men det gör inte mig något för jag är så jävla speedad av allt kaffe.
Du är så jävla bra. Det vet du. ;-*

Nothing lasts forever- even cold November rain.

Idag är det ett år sen. Känns tungt, jobbigt, trist, ledsamt och deprimerande. Ett år. Jag kommer fortfarande ihåg. Jag kommer ihåg allt. Fyfan vad jobbigt det känns. Jobbigt och ingenting annat än bara övermänskligt jobbigt. Ett år. Vad har hänt under det här året?
Jag har framförallt tagit studenten, jag har varit ner till Motala/Linköping och fått mitt hjärta krossat. Jag har varit deprimerad, jag har varit glad. Arg, ledsen och lycklig. Ett år av alla möjliga känslor. Bra och dåliga.
Jag orkar inte vara ledsen över det här längre. Det har gått ett år nu. En deadline. Jag måste släppa det och gå vidare.
Jag vet en som gör det lite lättare att gå vidare faktiskt :-)

Idag ska jag fika med Hanna (HOPPAS JAG!?). Ikväll ska jag umgås med Lina och Patric en sista gång innan Lina åker ner till Malmö igen :'(

Nu ska jag dricka mitt kaffe och titta på Oprah! ;D
PÖSS!

We can't go on together, with suspicios minds!
We're caught in a trap... osv.
Sitter och lyssnar på VH1. Sjunger för fulla muggar!
Fast nu är det Oasis- Wonderwall och jag sjunger med i den också. Satan vad dom spelar bra musik! Hade glömt hur bra våra musikkanaler är! Nu kommer jag spendera ännu en natt genom att bara lyssna på musik-tv! Perfekt!

Egentligen har jag inte så mycket att säga.
Pja, Hannas killes Marcus operation blev jätteförsenad igår- det var därför vår fika blev inställt. Lite trist, men vi skulle ta det imorgon istället. Sådana där gånger är det förlåtligt att inte höra av sig (eller vara okontaktbar), men inte annars! ;) Hehe.

Patric! Läste just din blogg om att det var sista gången du umgicks med Lina, men varför kan vi inte alla tre umgås imorgon? Jag antar att det går bra för Lina? Eller? Det är så sällan jag träffar dig också, lika sällan som jag träffar Lina, så jag tycker i alla fall det vore jätteroligt. "En sista softar-kväll" liksom. Vi får väl prata med på MSN eller nåt om det kanske?

Nu sitter jag och väntar på att Sex and the city ska börja.

Ajöken möken och gonatt min skatt! ;-)

Jaha. Idag var planen att jag skulle fika med Hanna, men det verkar inte bli något av det. Jag har skickat ett sms och ringt till henne och hon har inte svarat. Hon som skulle ringa vid tolv, det var ganska dåligt tycker jag. Nåja. Hoppas det inte har hänt något bara.

Drömde en jätteful och konstig dröm i natt.
Jag var hos Lina och skulle gå hem och hämta något som allra hastigast, så blir jag gripen av polisen! Jag hade massa förseelser och sen var det något lite allvarligare, nåt om en bil eller nåt, minns inte riktigt. Så får jag handbojjor och förs iväg. Jag försöker "flirta" mig fri (WTF XD), men det hjälper inte och jag hamnar i finkan. Minns att jag sitter där i all-rummet och har ångest att jag måste sova på en oskön säng. Dock skulle jag bara stanna över natten, men.. haha. Så jävla fult. Kan säga att jag var jäkligt glad när jag vaknade och var FRI.

Sov i Davids rum i natt med Majdo-bebisen. Hon låg med huvudet på min mage tills jag somnade, så gullig är hon. Sen vaknade jag av att hon la sig i fotändan. Gullehunden.
Vaknade vid halv elva. Tydligen hade Hannes kommit in i morse och frågat "David? Ska inte du till skolan? Har du sovmorgon?" så hade jag svarat "Mmmmh". Haha, jag minns ingenting av det xD Så fult.

Nåja. Ikväll ska jag träna med mama, sen får vi se vad jag hittar på. Ska nog bara softa och se finalen av Project Runway och Sex and the city efter det.


http://www.youtube.com/watch?v=pO_TaTblcP8
Äntligen har jag hittat låten från Rexona-reklamen. Sjukt bra.

Hej och hå. Grattis Lina till körkortet!
Har städat hela huset idag, inklusive toaletten. Tur att jag inte är så känslig av mig. Nu är det jätterent och fräscht i hela huset! Helt underbart skönt. Vet dock inte hur länge det kommer hålla i sig.

Sitter och avnjuter en kopp kaffe efter maten och ska nog gå på promenad med mamma och Maja.
Maja är helt PMS:ig just nu, jag tror att hon löper eller är på väg att börja, och att det är därför hon är helt knasig. Hon är inte elak, bara helt knäppgök. Just därför är det bra med motion tror jag.

Nu ska jag titta lite på That 70's show, sen blir det promenad.

Ajöss!

Ojsan. Vaknade lite senare idag än vad jag hade tänkt.
Jag hade inte sovit så mycket från söndag-måndag så det var väl därför jag behövde sova ut ordentligt. Vaknade inte ens när Hannes såg på TV här i samma rum, helt sjukt. Hehe. Vaknade till av att han skrek "HEJDÅ LINO!!" sen somnade jag om och vaknade halv elva. Uh.
Tänkte arbeta effektivt idag så jag sitter bara ner nu och dricker kaffe för att sedan städa.

Vi hörs senare.
LYCKA TILL IDAG LINA! (Du klarar det!)

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/cancer/article2987833.ab

Det absolut vidrigaste jag någonsin sett.
Jag är hellre blek.

Tidig morgon. Väldigt tidig morgon och här sitter jag med mitt kaffe bredvid mig.
Följde med Hannes en bit till skolan och sitter nu här och softar ett slag.
Egentligen hade jag kunnat somna om, men det ska jag inte göra eftersom jag då kommer sova bort hela dagen och det har jag inte tid med.
Måste in till Arbetsförmedlingen idag och skriva på det där samtycket så det blir gjort någon gång. Har skjutit upp det i två veckor nu så det måste verkligen göras.
Sen ska jag nog gå med Maja en sväng i skogen, vore mysigt.

Nu börjar snart alla småisar skolan, men här sitter jag. Hoho!

Uppdaterar mer senare.
Pöss

Känns som att det varit en ovanligt produktiv dag idag.
Var och tränade med mamma, som bestämt. Åh, vad skönt det var. Att jag inte gör det oftare?! Det är dessutom riktigt roligt! Undrar just hur mycket träningsvärk jag kommer ha imorgon? Men det är bara skönt tycker jag. Känner mig inte lika slut i kroppen som sist när jag var. Satte mig i massagestolen tio minuter och sedan tio minuter på vattenmassagen. Hur skönt som helst! Man ligger på en "vattensäng" och vattnet är "massagestavar" (inte SÅNA massagestavar..) som far mot kroppen. Huuur skönt som helst. Tur att det är en förinställd timer på tio minuter, annars hade jag kunnat ligga där hela dagen!
Kände mig som en ny människa när vi cyklade hem. Dels kändes det bra i ryggen och sen känner man sig hurtig efter att ha kört styrke i 60 minuter! (inkl. uppvärmning på trampmaskinen 5 minuter och "nervarvning" 5 minuter)

Åt middag och sedan gick jag till ICA och köpte Aftonbladet och två kiwis. Gött gött. Kiwi är så gott. Frukt överhuvudtaget är underskattat! Hade det inte varit så dyrt så hade jag nog levt på bara frukt! Just nu sitter jag och gnaskar på en nektarin, den är alldeles perfekt mjuk! Mmh!

Imorgon ska jag följa Hannes till skolan, så jag måste nog upp vid 7-halv 8 någon gång. Men det blir perfekt! Då får jag mycket gjort under dagen (förhoppningsvis). Tänkte gå till Arbetsförnedringen efter jag varit med Hannes och skriva ett sånt där samtycke så jag får det bortgjort nån gång. Fast jag måste nog hem emellan för jag tror af öppnar 10. Får väl äta frukost och softa ett tag.
Sen ska jag försöka ta mig upp i skogen med Maja också, kanske plocka lite blåbär ;)

Nu ska jag glo vidare på tv'n, äta upp min nektarin och sedan inom en eller ett par timmar gå och lägga mig!

Godnatt.

Söndag idag. Jaha ja. Imorgon börjar alla små-fisar skolan, MEN INTE JAG! Moaha.
Känns lite konstigt men samtidigt svinbra. Jag har ingen ångest för den lååånga och jobbiga hösten/vintern som kommer kräva en massa av en. Det känns helt okey. Kanske för att jag sitter med vetskapen om att vi drar till Turkiet i oktober, eller att jag närhelst jag vill kan blåsa ner till Stockholm om det blir alltför mycket här uppe. Jag har starka funderingar på att jobba nere i Stockholm en tid under december, kanske över jul/nyår. Känner inget behov av att fira jul så det är skittesamma för mig, sen tjänar man fett med cash också, massa massa ob ;)

Nu kom mamma o frågade "Är du nå träningssugen då?" och javisst är jag det! Ska trycka i mig en macka nu och sen åka med mamma till gymmet ;) Woho

Talk to you later!

Jag är en gamling. Det kom jag fram till igår när jag låg och läste Vecko-Revyn och kommer fram till kryss-sidorna. Jag löser krysset på tio minuter (ibland mindre!). Det är till och med så att jag har letat fram gamla tidningar bara för att lösa korsorden!? Vad är mitt problem egentligen!?
I och för sig så blir man smart av att lösa korsord. Har jag hört. Om det har någon effekt på mig återstår att se...

Var i Luleå idag med Martin. Åkte med morsan o farsan in till Sunderbyn (de skulle med Hannes till läkarn) och sedan åkte vi buss därifrån in till stan.
Gick runt och tittade, men hittade inte särskilt mycket faktiskt. Det börjar bli ganska utplockat nu. Längtar nästan till höstkollektionerna börjar rulla in! Jag spanade dock in lite höstigare kläder, men jag längtar verkligen tills alla glass-färgade klänningar, kjolar, linnen och tunikor är borta och ersätts av tjocka, mysiga tröjor och vinterjackor. Mmm! Mysigt med höst!
Åt lunch/middag/whatever på Matstället, beställde en kebabpizza och TY FUSAN vad gott det var! Jag och Martin var rörande överens om att det var den godaste pizzan (godaste maten överhuvudtaget) som vi någonsin ätit! Helt sinnessjukt gott! Synd att jag inte hade en penna med mig, annars hade jag lämnat en trevlig "Gud-vad-gott-det-var"-lapp.
Hittade i alla fall till slut ett par jättesöta tofflor på H&M och även ett nagellack där. Martin köpte ett par kallisonger (jag vet att det heter kalsonger!) och ett bälte.
Jag håller mig tills vi åker till ALANYA! Det är inte länge kvar nu... ooh!

Just nu sitter jag och tittar lite på Two and a half men, funderar på att åka till Godisarenan och köpa något gott till Casanova ikväll. Men vi får se, jag kanske är duktig och håller mig ;) (troligen
inte..)

Talk to you later!
Toodles!

Nu har jag precis pressat en påse Polly och plöjt igenom senaste numret av Vecko-Revyn. Jag kände att jag kunde unna mig det idag när mamma varit så elak med mig. Ja, elak och orättvis. Men det är en annan historia.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra idag. Tanken var väl att jag skulle åka in till Arbetsförmedlingen och skriva på ett samtycke. Men det får jag ta en annan dag. Kanske imorgon.
Men i och för sig ska jag och Martin (Lina?) åka till Luleå, så vi får se om jag hinner, får väl annars åka in tidigare till stan och skriva på det. Bör inte ta så länge.

Tänkte ta en promenad idag, men jag vet inte om det är så bra egentligen.
Hade en JÄTTESVULLEN halsmandel igår, helt sjukt. Kunde nästan inte andas på kvällen när jag skulle sova så jag ställde in mig på att ringa vårdcentralen idag. Men det behövdes inte eftersom jag bara var lite öm i halsen när jag vaknade idag. Svullna och ömma halsmandlar är väl en del av att vara förkyld antar jag.. Får se till att dricka mycket grönt te och gurgla saltvatten.

Sitter just nu och väntar på att vi ska äta middag. Ugnspannkaka, mumma!

Måttligt less är jag.
Åh vad jag önskar att jag kunde flytta, men hur i helvete ska det gå till?
Nej. Det går ju inte.
Förbannat.

Uuh vilken träningsvärk. Eller egentligen är det nog inte så farligt, men Gud vad jag har ont i rumpen. Helt sinnes. Men det får man av spinning, and i know it.
Synd att jag känner av lite i halsen, inte bra alls. Ska dricka massa varma drycker idag och hoppas att det går över.

Idag har jag inga planer alls, sitter just nu och äter frukost. Två fibermackor och ett glas mjölk. Sen väntar en goood kopp kaffe.

That's all for now.

Jag körde ett pass på 21 minuter och körde lite styrke. Tog det lugnt med styrken eftersom jag är så pass otränad och spinning i sig är en riktig killer.
Självklart höll jag på att dö under själva passet, men efteråt känns det ju så jäkla skönt. Svetten bara rinner och man kan knappt stå på benen, de bara skakar. Men guud vad duktig man känner sig.

Jag har mailat min handledare på Arbetsförmedlingen också, det var på tiden faktiskt. Uuuh. Jag vill verkligen inte jobba. Men finns det verkligen NÅGON som vill jobba? Va? Nää tror inte det va.

Har en ganska jobbig sak att erkänna också- jag läser Blondinbellas blogg. Jag vet. Jag skäms av hela mitt hjärta- men jag kan inte sluta! DET ÄR HEMSKT! Herregud. Hon är blond, hon är moderat, hon är rik och hon är dryg stockholmare. Jag borde avsky henne, men faktum är att hon verkar ganska soft faktiskt. Hörde på NRJ när hon var med i ett program och hon var inte så jäkla stenkorkad faktiskt! Jag skäms över att säga det och framförallt trodde jag aldrig jag skulle göra det. Men så är det. Lino + Blondinbella= sant. Pinsamtpinsamt.

Det var det.
Jag har förlorat min värdighet och kan inte längre fortsätta.
Adjö

Idag ska jag träna! Jag har bestämt mig för att köra ett spinningpass, samt lite styrketräning & situps. Jag måste komma igång nu. Det här funkar inte längre. Jag har hamnat i en ond cirkel som jag inte kommer ut, nu MÅSTE jag träna. Jag MÅSTE köra minst 25 minuter idag på cykeln. End of discussion.

Tänkte ta mig ut på en cykeltur eller en promenad. Men det får vänta, eftersom jag ska träna så pass hårt ikväll :P Haha. Måste spara de ynka krafter jag har.

Nu ska jag lalla vidare.
Adjö!

I accept chaos, I'm not sure whether it accepts me.

Well, såg I'm not there igår istället. Den var riktigt bra. Jag dissade Cate Blanchett redan när jag hörde att hon var en av dem som skulle spela Dylan. "En KVINNA kan ju inte spela honom, det är ju en förolämpning!"
Men tji fick jag! Hon var helt fantastisk, riktigt riktigt bra!
Hela filmen var helt okej. Jag hade nog lite för höga förväntningar tror jag.

Idag har jag städat, tvättat och gått med Maja i skogen. TROTS spöregn så gick jag! Det var bara på med gummisarna, regnjackan och mp3'n. Men jag tycker ändå det är mysigt, bara man har klätt sig bra och rätt. Jag hatar att bli blöt o kall, men det blev jag inte idag så det var skönt.
Sen är man alltid helt själv också när det är lite sämre väder. Hehe.

Ikväll blir det att softa, något annat orkar jag inte med. Jag håller på att bli sjuk, eller det är så där halvt. Det bryter aldrig ut så jag går o snorar o känner mig hängig bara. Jobbigt.
Lock för öronen har jag också ... ><

Nåja

nu har jag slut på idéer. Talk to ya latah.

Grattis älskade Lina på 20-års dagen!

let me die in my footsteps

Har varit den bästa dagen på länge.
Jag åkte med Martin (värlensbästamartin) till Rörbäck. Softade, badade fötterna, låg o pratade på stranden. Huuur vackert som helst. Kanonväder också, underbart.
Åkte hit och gjorde middag, hyrde film o käkade chips.
En alldeles perfekt dag med andra ord. Exakt vad jag behövde när jag mått dåligt nu. Jag behövde piggas upp lite, och TRO mig, det blev jag. Har nog inte skrattat så här mycket på väldigt, väldigt länge.

Nu ska jag se I'm not there.

Godnatt.

In the time of my confession, in the hour of my deepest need
When the pool of tears beneath my feet flood every newborn seed
There's a dyin' voice within me reaching out somewhere,
Toiling in the danger and in the morals of despair.

Åkte aldrig till vårdcentralen idag. Det känns lite bättre i ögat. Tänkte spola med saltlösning så får vi helt enkelt se.
Kanske går på måndag om det inte har blivit bättre.

Tänkte ta min lilla Nissan och åka till Rörbäck idag. Softa lite på stranden. Vi får se om jag får med mig David.
Jag vill inte åka själv ;P

Hm hm hm hm..

? 

Hm.
Jag är trött, jag har ont i mitt öga.
Måste till läkaren imorgon, ser jag inte fram emot.

Upp ner, upp ner, upp ner. Ner ner ner ner..
Upp?

Jag ska inte äta kött längre.
Jag ska sluta.

Jag ska banta.
Jag är fet.

Jag ska sluta dricka mjölk annat än i kaffe.
Jag ska sluta äta godis.
Jag ska sluta äta chips.

Jag ska börja träna.
Jag ska bli smal.

Jag ska bli lycklig.

Idag åker mamma, pappa & Hannes till Rörbäck, där de ska vara till söndag.
Skönt att få lite lugn & ro här hemma. Det kan behövas.

Idag ska jag inte göra något speciellt alls. Tänkte sätta mig på altanen en stund o softa. Ska läsa "Bitterfittan", hoppas på att den är väldigt bra så jag inte sitter vid tv:n/datorn hela helgen.

Nåja. Det var allt jag hade att rapportera just nu.

345 dagar är alldeles för länge.

Luften har farit ur mig.
Jag vet inte varför det är så fruktansvärt tungt och jobbigt just nu.
Jag åkte på en cykeltur idag, för att samla tankarna och få ny kraft.

Det enda jag tänkte på hela cykelturen var "tänk om..." sneglade på hustak, broar whatever och tänkte "tänk om..."

Jag blir rädd för mig själv.

Min själ och mitt hjärta krossades av dina ord.
Jag var inte en del av ditt hjärta längre, men du fanns kvar i mitt. Mitt hjärta var din borg, du hade erövrat mig.
Genom små, små medel hade du erövrat mitt hjärta.
Du stod där i din skinande rustning och försvarade borgen, med spjut och båge. Ingen annan fick komma nära, för i mitt hjärta fanns bara du.

Åh, vad det skar i mig. Det skar i mig så jag nästan gick sönder.
Det skar i mig när jag tänkte på dig. Jag fanns inte i din själ, i dina tankar. Men varje vaken minut fanns du i mina.

Det har snart gått ett år.
Varför står du fortfarande kvar i din skinande rustning och försvarar mitt hjärta? Varför släpper du inte in någon annan? Jag kan inte släppa in någon.
Hjälp mig. Du tar död på mig.
Jag tänker fortfarande på dig. Varje dag finns du i mina tankar. Varenda jävla dag.

Varför envisas jag alltid med att skriva om det?
Alltid skriva ner det. Varför?
Blir det lättare? Nej. Blir det tyngre? Varje dag.
Det känns som att jag kvävs. Jag kvävs av dig. Du kväver mig.

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Man kan fly fysiska personer, man kan gömma sig. Stänga av telefonen och byta adress.
Man kan inte fly sina tankar och minnen. De följer alltid med. Det är vad som äter mig inifrån. Vad som tynger mig varje vaken minut. Även om jag verkar glad så är det vad som pågår i min skalle. Jag ser dig framför mig. Din vackra uppenbarelse.

Hur ska jag få dig att försvinna?
Vad ska jag göra och var ska jag ta vägen?
Kommer du någonsin försvinna?

Fan vad det skär i mig.
SatanSatanSatan vad det skär.

Igår var jag och Martin o fettade.
Mjukglass och hamburgare (minimål med plusmeny ;D)

Idag har jag varit på promenad i skogen med Lina & Patric. Det regnade.

Ikväll ska jag vara med Lina & Patric.

Imorgon vet jag inte vad jag ska göra.

Hejdå

Desto närmare det kommer, desto jobbigare känns det.

Oh, it hurts with every heartbeat.

Jag drömde att jag var på smällen i natt. Vattnet hade till och med gått, så jag började få lite ångest för förlossningen. Var jättemysigt med stor mage! Det kändes precis som jag kan tänka mig att det känns att vara höggravid. Tungt och jobbigt, men ändå mysigt.
Haha. Men det får nog dröja några år till innan jag skaffar en knoddas.

Det närmar sig nu. Med stormsteg. Ett år. Ett år jag aldrig trodde jag skulle överleva om jag ska vara ärlig.
"vad ska man göra när det känns som att allt saknar mening?
när man inte ens vill öppna ögonen på morgonen? bara ligga kvar i sängen och sova? glömma bort att det faktiskt finns en värld utanför fönstret som bara väntar på att få trycka ner en. ännu en gång.
glömma bort all jävla skit som cirkulerar i ens tankar, glömma allt som tynger en.
jag vet inte vad jag ska göra. vars ska jag ta vägen? vem ska jag prata med? vill jag prata med nån?"
Skrev jag 12:e september 2007. Jag minns känslan så väl. Känslan av att ingenting är värt att leva för, ingenting som gör en glad.
Det var den jobbigaste perioden i hela mitt liv. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då. Varje kväll grät jag mig själv till sömns, somnade utmattad av allt gråtande, uttorkad av alla tårar. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Ingenting var roligt, jag fann inte glädje i någonting alls. Allt vara bara piss, skit och senapsgas.

Fortfarande kan jag få den där känslan jag hade då, känslan av att aldrig räcka till. Att inte känna sig emotionellt tillfredsställd.
Jag har upplevt emotionell tillfredsställelse vid två punkter i mitt liv. Båda gångerna slutade i gråt. Någonstans känns det så som att det där "emotionell tillfredsställelse" bara är tillfälligt.
I mitt fall handlar detta sammanlagt om en vecka och två dagar. Underbara dagar. Underbara. Då ville jag inte vara någon annanstans än just precis där jag befann mig. Ville inte vara med någon annan än den jag var med just då.

Men underbart är kort och emotionell tillfredsställelse är kort.

Just idag befinner jag mig i ett tillstånd som närmast kan förklaras som en blandning mellan apatisk, olycklig och samtidigt ganska nöjd. Nöjd över att det kan vara värre och apatisk och olycklig över att den emotionella tillfredsställelsen känns alltför långt borta.
Jag tänker bara tillbaka på hur jag kände mig för EXAKT ett år sedan, innan jag gick in i den mörkaste av depressioner.
Det är alltför mycket TÄNK OM för att jag ska kunna slappna av och släppa det förflutna. Jag måste lära mig att släppa saker, lära mig att gå vidare. Det är min allra svagaste sida. Jag fastnar så oerhört lätt för människor, jag släpper in dem i mitt liv. Jag blundar och kastar mig utför stupet utan att blinka.
Jag förlitar mig alldeles för lätt på människor. Jag faller hårt och snabbt.
Men problemet är att jag inte vet hur jag ska lösa det, hur ska jag släppa taget? När ska jag lära mig att människor är överskattade? Jag överskattar människor. På ett eller annat sätt blir jag alltid sårad.

Frågan är bara om det alltid kommer vara så eller om jag någon gång kommer lära mig att inte tro så jäkla gott om allt och alla hela tiden?

"Ursäkta avbrottet, men jag har haft så mycket att göra"
Det är en fras (den eller liknande) som förekommer väldigt mycket i "blogg-världen" har jag märkt.
Dock förstår jag inte riktigt grejen med det. Är _DU_ så jäkla viktig? Att läsare bara går och väääntar på den dag du ska uppdatera din blogg. Vad du gjort i helgen, vad du har på dig ("dagens outfit"), vilket vin du druckit, vilka märkesjeans du ska köpa och vad du ätit till frukost? Nej. Skulle inte tro det, va.
Men vad handlar det om egentligen? Handlar det om att _DU_ vill känna dig intressant, att du vill känna att folk faktiskt finner intresse i att se vad du ätit, dagens outfit och hur din bajskorv ser ut? Men är folk verkligen så dumma? JA. JAJAJA!! Självklart vill alla läsa om Blondinbella och hennes jävla MUF. Jag har läst själv, för att se vad hon är för lirare, om bloggen kanske är värd att läsas. Men NEJ. Den är inte värd att läsa eftersom det inte står något intressant what so ever i den. "Idag fixade jag mina naglar, ska köpa Yves Saint Laurent's senaste vårkollektion för femton miljoner.." Jag förstår om östermalmsbrudarna, eller förortsbrudarna, känner stort behov av att läsa av vad som är HOT OR NOT (om det nu är så att BLONDINBELLA är den som har koll på sånt..). Men jag som biter på naglarna, aldrig borstar håret, har aldrig gjort en hårinpackning i hela mitt liv, röker, äter skräpmat och tränar en gång i kvartalet finner inget som helst intresse i hennes blogg.
Att hon glömde blogga mellan klockan 12 och 16 gör mig ingenting. Ingenting alls faktiskt.

Godmorgon, godmorgon.
Jag har precis druckit upp en kopp egenhändigt gjord choklad. Mums!
Har ringt till Socialtjänsten idag också, ska komma in imorgon klockan 13:15. Håll tummarna!
Fast allra helst vill jag ju ha ett jobb såklart, men det funkar inte riktigt för mig just nu. Det är så dåligt att ingen ens hör av sig! I Stockholm tog det ett par dagar så hade jag helt plötsligt bokat in två arbetsintervjuer och en informationsträff! Helt sjukt.

Idag ska jag nog knalla till Kommunhuset (igen...) och försöka lirka ut hur jag verkligt söker till Hemtjänsten. Det fanns blanketter där, men jag tyckte inte att de sa så mycket.. Men vi får se. Jag har ju egentligen inget bättre för mig så jag borde nästan göra det.

Det är ganska otroligt hur jag har lyckats vända på mitt dygn också. Förut kunde jag vara vaken till 2,3 eller 4 på morgonen. Numera däckar jag klockan elva. Igår var jag dock vaken till tolv ungefär, men det är det längsta jag varit vaken sen jag vet inte när.
Kliver upp i tid gör jag också. Det är alldeles perfekt, då är jag beredd ifall någon skulle ringa om jobb. (Stay positive, stay positive...)

Just nu sitter jag och väntar på kaffe. Ska dricka en stor kopp, sen ska jag duscha.
Hej så länge.

Allt känns helt plötsligt så fruktansvärt meningslöst. Meningslöst, meningslöst, meningslöst.
Jag känner mig inte hemma någonstans. Jag känner mig inte hemma i något sällskap, känner mig alltid utanför. Det har alltid varit så. Jag har alltid känt den där känslan av att inte räcka till. Jag tillför inte någonting till någon, någonsin. Det är mig man ringer i desperation. När man har försökt verkligen allt för att hänga med andra, när man har så tråkigt att man faktiskt avlider. Då duger jag. Annars finns jag inte, då trampar ni på mina tår.
Ska jag vara ärlig så vet jag inte hur jag ska ställa mig till det. Skratta? Gråta? Bli arg? Jag vet inte om jag orkar bry mig.
Men någonstans bryr jag ju mig ändå, eftersom jag skriver det här inlägget.
Frågan är bara hur mycket.

Jag längtar efter hösten. Jag vill att det ska bli mörkt ute om kvällarna, jag vill att löven ska falla av, jag vill att det ska regna och blåsa. Jag vill ha en anledning att sluta anstränga mig.

Jag har fixat ny layout till bloggen. Har inte riktigt bestämt mig om jag tycker om den eller inte, det får nog tiden utvisa tror jag.
Har precis avnjutit en jättegod middag- grillat! Vi satt hela familjen under vårt nybygda tak på altanen. Det är inte riktigt färdigt, men vi är på god väg. Vi- nu låter det som att vi alla hjälpt till. Så är inte fallet- mamma & pappa är det som byggt. Så jag får väl säga att de är på god väg. Heh.

Nu ska jag gå med Maja på en liten promenad, sen ska mamma klippa mig. Jag behöver snygga till frillan lite. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu vad jag ska göra, om jag ska klippa lugg eller ej. Dock lutar det åt att det inte blir lugg. Känns som att jag vill ha lite längre hår innan jag kör på hellugg. Risken finns att jag kommer se ut som en boll, det vill jag inte vara med om..

Nu väntar Maja på mig!
Adjö!

shadow of your love

Jaha. Så har den helgen gått.
I fredags var jag med Martin, softade och såg film. Åt godis, hehe, as usual. Åkte hem relativt tidigt. Har ju vänt mitt dygn så jävla totalt så jag däckade vid elva ...
Igår var vi ut till Selets Bruk & grillade med Lollo & Svein med familj och sen kom Zara & Krister. Väldigt trevligt.
Tog det bara lugnt resten av dagen, jag kände mig ganska sliten så jag orkade inte med så mycket annat än att se film här hemma och bara glassa.

Imorgon ska jag ringa Soc. och boka möte. Sen måste jag ringa till tandläkarn också, nu måste jag dra min jävla visdomstand. Den tar så jävla ont. Usch.

Det händer inte mycket här just nu. Jag ska skriva in mig på Bemanningsenheten, så det pappret ska jag lämna in också imorgon. Hm, hm.

Boden

Nu är jag hemma. Äntligen (???).
Jag är fortfarande imponerad över hur smidigt det är att flyga. Jag bokade biljetten på Internet, knapprade in min bokningsreferens där på Arlanda, fick biljetten, checkade in bagaget och sen var det klart i princip. Det enda jag behövde släpa på var datorn och min "handväska". Gick till min plats i planet, köpte en kaffe och en mazarin, läste lite Aftonblad och sen var vi framme i princip. WHAT THE FUCK, liksom. Jag blev chockad (ja! chockad!) när piloten sa "..nu är det lite mindre än 30 minuter tills vi landar i Luleå.." Herregud. Nu är jag alldeles för bortskämd för att åka tåg ner till Stockholm..
Jag som hade sån ångest för locket i öronen, minns bara när vi flög till Malmö och jag hade ont i flera dagar. Nu fick jag inte ens lock för öronen! Hur skönt som helst ju! Vad är det då för hake med att flyga? INGEN ALLS!! Fantastiskt.

Idag ska jag och Hannes äta på Max eller Frasses (jag har inte riktigt bestämt mig ännu). Jag är i stort behov av en kycklingburgare, en RIKTIG kycklingburgare. I Stockholm beställde jag precis en sån som jag brukar beställa på Max, men var det en sån då? NEJ.
Stockholmare kan inte det här med snabbmat.

Jag börjar bli lite nervös för hemresan. Gör jag rätt? Tar jag rätt beslut?
Usch. Jag tänker alldeles för mycket. "OM" liksom.
Men jag har svårt att bestämma mig, att veta vad jag vill egentligen. Men vilken 19-åring vet exakt vad h*n vill göra resten av sitt liv? Jag tror de är ganska ovanliga faktiskt. Livet skall levas. Man ska inte slava efter planeringar och måsten. Synd bara att jag råkar vara släkt med min mamma (nähä!) som är vän av planering & struktur. Jag är uppväxt i ett hem fyllt av planeringar, traditioner och rutiner. Men jag klandrar inte någon då detta gett mig en stabil och kärleksfull uppväxt. Jag klandrar inte mamma för att ha varit hönsmamma, inte låtit mig gå på stan själv förrän jag var 12 och haft matlistor för en månad. Det har gett mig en stabil grund att stå på. Om man ser det lite som bungy-jump; man kastar sig ut i det okända, men samtidigt har man en livlina. Min mamma är min livlina. Var jag än kommer befinna mig, om det så är ute i mitt rum, här i Stockholm, i New York eller i Sydney så kommer jag alltid kunna komma hem. Hem till alla handlingslistor, matlistor och rutiner när kaoset blir för mycket.
Det är inte alla som har det så. Det finns även de som har det så, men inte tänker på det. Reflekterar inte hur bra de egentligen har det. Jag har varit en av dem. Men desto äldre jag blivit, desto mer tacksam har jag blivit för att vi alltid ätit middag tillsammans, farit på semester hela familjen. GJORT saker tillsammans, som familj.
Usch vad jag saknar dem nu, apflocken.
Men men, snart är jag hemma. Ska bli skönt faktiskt.. Väldigt skönt.

Jag bokade hemresan idag. Med blandade känslor, självklart.
Känns skönt att komma hem, börja jobba (ska verkligen anstränga mig!) och förhoppningsvis skaffa en egen lägga. Det är mitt mål, skaffa en lägga innan årskiftet. Vore fantastiskt underbart.
Jag flyger alltså hem på onsdag. Första gången jag flyger själv, känns lite pirrigt. Men jag orkar inte börja gorma med SJ, har varit så mycket tjaffs på senaste tiden. Massa förseningar och extra konstnader. Jag vill inte stå still i Tjaukejaurejokka i femton timmar, så jag körde säkra kort. Tågbiljetten kostade 493 kronor, inte alls farligt. Sen tillkommer Arlanda Express resan med 110 spänn, men det känns absolut värt det.
Stockholmaren Lino är på väg hem igen!

Idag har jag bara softat, har haft jäkligt ont i huvudet så jag har inte orkat med något mer ansträngande än att ligga i sängen eller soffan. Tänkte väl dra in en sväng till stan, men det får jag göra en annan dag.

Nu väntar jag på käk.

Dagen D! Jag fick se min prins! Äntligen fick jag se min prins! Andra gången på en vecka. Vad är oddsen för det, egentligen? Ooh, du sötasötasöta människa. Så blygt stod du där i din bil och vinkade åt oss. Du var så söt i din vackra indiska utstyrsel och din lilla mustasch.
Jag blev verkligen positivt överraskad, jag trodde att det skulle bli too much. Jag är ändå väldigt medioker, en medelsvensson som inte riktigt är "van" storstadens alla jippon, Pride inkluderat. Men jag blev så fruktansvärt glad, jag blev så glad när jag såg alla hbt-personer (+ familj och vänner) gå i paraden, få stå i centrum. En hel dag som handlar om bara dem. Förstå mig rätt. Varje dag borde vara en dag som handlade om individen och inte den sexuella läggningen. Men att så många människor engagerar sig är en bra början.
Jag läste på aftonbladets hemsida att det var 80 000 personer med i år. Då var det Euro-pride visserligen, men fortfarande. Förra året var det 89 ekipage, i år var det 150!
Mona Sahlin, Gudrun Schyman, Anders Borg m.fl engagerade sig, människor från kyrkan var med (FRAMGÅNG!) och försvaret, polis, brandkår, sjuksystrar, läkare och tandläkare var också med. Så jäkla bra att så pass många yrkesområden engagerar sig. Det finns garanterat hbt-personer i alla olika yrken, men det är inte alla som vågar engagera sig.
Dock är jag ganska kluven till om jag verkligen ska stå där på sidan om, se hela grejen som ett roligt jippo, en chans att spana in den söta indiske lilla prinsen?! Hela grejen med Pride är att informera, att engagera fler människor i hbt-frågor.
I samma veva som jag tror att samhället (Sverige) är på väg att bli "hbt-vänligt" så är det stora löp på aftonbladets bilaga klick!: "Lindsay Lohan visar upp sin nya lesbiska kärlek!". Say what?!
Spela roll om hon är kär i en man, kvinna, sig själv eller en apa! Det står inte "Charlotte Perelli visar upp sin nya hetero kärlek!" Am I wrong?! Om man är homosexuell, heterosexuell eller bisexuell är inte relevant. "Hej jag heter Linnea och jag är heterosexuell" är inte så vanligt vid en arbetsintervju eller hur?
En bit har vi kvar. En liten bit. Att det fortfarande måste läggas ner mer pengar och sättas in extra-personal på sjukhusen under Pride-festivalen borde vara en väckarklocka. Man förväntar sig problem. Ska man inte göra något åt dem istället?

Summa-sumarum- jag hade jätteroligt, trots regnet. Jag blev lycklig av att se alla flator, bögar och transor lyckliga. Det räcker för mig.
Jag hoppas att de festar och har övermänskligt roligt, firar denna dag och tar ut så mycket som möjligt ur den.
Dröjer trots allt ett år till innan de får den uppmärksamhet alla människor förtjänar igen.

Sitter och snokar på din bilddagbok. Jag saknar dig väldigt mycket. Usch vad hemskt, varför utsätter jag mig för det här egentligen? Det är fruktansvärt. Det känns precis som om det var igår jag kom fram till dig, du stod där på tågstationen i Motala och väntade på mig. Vips gick en vecka och vi var tvungen att säga hej då på Linköpings tågstation. Jag minns den sista pussen, kramen och det sista vi sa till varandra. Du sa "Hälsa din mamma", "jadå, det ska jag göra" svarade jag utan att riktigt veta vad som hände. Jag var så jävla ledsen, så du förstår inte.
Nu har det gått 8 månader. Jag har tänkt väldigt mycket på dig, kanske inte så mycket på senaste tiden, men du har som alltid funnits där.
När vi var på IKEA, när jag åkte hit ner, när jag var hemma, när jag satt vid datorn, hade på mig en viss tröja ("åh, den här hade jag när jag åkte hem...")..

Jag skulle kunna älta det här hela mitt liv, men det ska jag inte göra. Det är bäst så. För min egen skull.
Ska jag vara helt ärlig så tror jag faktiskt inte att du ägnar mig en endaste tanke. Det känns inte som det, eftersom jag var så jäkla orättvist elak och sur åt dig. Men jag tyckte om dig, Jeppe.
Jag ville inte förstå. Det var vad det handlade om, jag ville inte förstå. Jag ville bara ha dig.
Det är för sent nu, jag ska sluta skriva nu på en gång. Det blir bara jobbigt.

-

Var på stan idag, på Söder. Tittade lite second-hand affärer, hittade dock inte så mycket. En snygg väska.. Men inte något annat. Vi spenderade mestadels av dagen (kändes det som) i en park och softade. Gick förbi Hemköp och köpte lite yoghurt, frukt och Loka.
En jäkligt soft dag faktiskt.

Imorgon är det Pride Paraden och det ser jag framemot! Måste köpa en engångskamera bara. Jag har ju ingen digitalkamera och min mobilkamera duger verkligen inte. Men det blir roligt att få bilderna i handen, jag är fortfarande lite skeptisk till hela digitaliseringen (hittade jag på ett eget ord där?) av hela foto-grejen. Visst, det är smidigt och enkelt med digitalt foto, men det är faktiskt roligare att få hem kort.

Nu ska jag släcka ner och sova. Har fått genuina pensionärs-tider under min vistelse här. Igår klev jag upp halv nio och gick o la mig efter tio.
Idag sov jag lite längre, kring tio någonstans, men ändå. Jämför när jag sov till två-halv tre!
Men det är skönt att få ut något av dagarna och inte bara sova.

Godnatt!