Har gått hem från Petter idag i snöstormen. Fan vad arg jag var när jag kom hem, usch. Jag hatar snön, särskilt när det är typ 1 dm och storm när JAG ska gå hem. I gympadojor. Det var inte kallt, men svettigt och jobbigt. Sen kånka på en fet väska med en dator i, en påse och en vanlig handväska gör det inte enklare på enda punkt. Fan också. Jävla snö!

Vi såg the Dark Knight igår. Den var helt okey, den var seg i början men sen tyckte jag att den hämtade sig faktiskt. Utan att låta som en överkåt fjortis så är (var) Heath Ledger jävligt grym. Lätt att han var bäst i hela filmen! Påminde lite om Johnny Depp och hans skådespelarinsatser, så där kufisk men ändå genialisk.

Satt uppe ett tag sen, men gick och la oss sen. Jag var svintrött. Men hade ändå jävligt svårt att sova.. usch. Jag hatar när det är så där, man är aptrött och ögonen håller på att falla ihop men ändå kan man inte sova.
Petter var söt och frågade "ska jag klia dig på ryggen så du somnar?" Han är så söt, min älskling. Jag blir alldeles kär när han säger såna där saker, små saker. Åwh <3

Nu sitter jag och tittar på Miami Ink och det är väl ungefär i det tecknet min söndagkväll kommer gå i. Ska väl duscha och så där. Lägga mig tidigt- ska ju till Soc imorn. Är lite nervös faktiskt. Hoppas det går bra.

Hejs!

Inre stress. Inre stress. Inre stress. Fan vad det är påfrestande. Jag känner verkligen hur hela jag mår dåligt av det. Jag har ont i magen, förmodligen av stressen, jag har fått utslag igen, förmodligen av stressen det också. Jag kan knappt sova, förmodligen av stressen. Jag är sur och grinig, förmodligen av stressen. Usch vad det är jobbigt.

På måndag ska jag till Soc. Får se hur det löser sig med allt. Jag måste ringa läkaren också, ska nog göra det på måndag. Måste titta upp vad det är jag "lider av". Stress!? Ångest!? Depression!? Jag vet inte, förhoppningsvis får jag reda på det då. Något är det som inte står riktigt rätt till, det känner jag ju.

Just nu är jag hemma hos Petter, han sitter och spelar medan jag försöker fördriva tiden på annat sätt. Det genom att sitta här framför datorn. Jag vet inte om jag lyckas döda så mycket tid, men men. Ska nog gå och lägga mig snart..

Nu är det jul snart också, det innebär också en jävla stress. Även om det inte är så mycket just JAG ska göra så är det också en underliggande press känns det som. Jag som inte ens tycker om julen!? Nåja. Ska troligtvis vara hos farmor och farfar, det var längesen så lite ser jag väl framemot själva umgänget. I och för sig.. nu när jag tänker efter så kan det faktiskt bli ganska mysigt med julgranen, julmaten, alla tända ljus, julklappar och när det är helt mörkt ute.
Hannes kommer bli såååå glad för julklappen han ska få av mig. Min gamla mobiltelefon. Morsan vill egentligen inte att han ska ha någon och jag har sagt att han inte kommer få min gamla. Han är ju egentligen för liten. Men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Bara tanken på hans min när han öppnar paketet och ser att han kommer få en helt egen mobiltelefon gör mig helt glad inombords! Som han har tjatat!

Nu ska jag surfa vidare, läsa lite forum och sedan gå och lägga mig.

Hej!

Shit vad trött jag är. Det är helt sanslöst.
Har inte sovit så mycket alls i natt. Gick ut vid halv tre, läste en stund, släckte lampan och låg vaken till fem ungefär. Sen vaknade jag åtta och var KLARVAKEN. Låg och vred mig ett tag och somnade om, klockan ringde elva och jag somnade om till kvart över ett. Usch.
Jag var verkligen supertrött men kunde inte somna, det är jobbigt när det blir så. Jag ligger och spänner mig, särskilt där ute. I natt var det dock inte särskilt läskigt, eller inte läskigt alls faktsikt, men det blir ändå att jag ligger och är orolig.
Nåväl. Ikväll kommer Petter (hopfully) så då sover jag som en stock! ;-* Min älskling så jag saknar honom!

Farsan åkte in på Sunderbyn idag igen. Han hade ont i magen och spydde och hade sig. Det verkar aldrig gå över det där. Hoppas det inte är något riktigt allvarligt, Kristina (en lärare på björknäs) fick ju jättekomplikationer efter sin blindtarmsoperation. Men det gick ju bra för henne så förhoppningsvis går det bra för farsan också.

Nu ska jag äta nåt (kanske, om jag orkar...), sen dusch.

Hej!

Liar, liar. Pants on fire.

Har varit en ganska jobbig dag idag. Mentalt tung. Fysiskt tung. Ångest. Yrsel. Syrebrist?
Jag vet inte.

Har städat idag. Massa städning. Slippa tänka på allt som tynger. Bara fokusera på vars jag ska hänga den och den tavlan, lägga den och den saken. Lite mer sånt. Ganska skönt. Väldigt behövligt.
Lite ångest över att jag måste sova därute inatt. Själv. Petter är hemma och umgås med Kotten.
Lär inte komma hit något. Brukar vara så. Jag saknar honom. Det gör jag.

Måste ringa läkaren. Imorgon? Vi får se. Får se om jag orkar. Måste sova. Sova sova sova. Känns som att jag inte sovit ordentligt och bra på flera år. Men då har jag fått vara med Petter. Hellre det än att sova.

Bla bla bla.

Let's talk

Jag har så mycket jag vill säga. Så mycket jag vill göra, uppleva, se och ta del av.
Samtidigt är det så mycket jag måste göra.

Det är så mycket som bubblar i mig. Så mycket som vill ut, så mycket jag vill dela med mig av. Alla tankar, känslor. Intryck.
Jag vill prestera. Jag vill vara på topp. Jag vill må bra, känna mig bra, vara uppskattad, älskad och saknad. Jag vill vara en del av någons liv, värld och hjärta. Känna samhörighet. Hitta rätt.

Har jag hittat rätt? Känner jag samhörighet? Är jag en del i någons liv, värld och hjärta?
Jag hoppas det.
Jag hoppas jag lämnat avtryck. Att jag kan känna mig nöjd med mina prestationer. Trots att jag inte ansträngt mig tillräckligt.
Jag har inte gått den tuffaste linjen på gymnasiet, jag har inte flyttat hemifrån, jag har inte sommarjobbat som ett svin för att sedan kunna resa. Jag har absolut inte beslutat mig för vad jag vill bli eller vad jag vill jobba med. Jag har inte alltid varit lycklig. Jag är inte alltid lycklig. Jag trivs inte alltid med mig själv eller med andra. Jag är inte alltid en trevlig människa eller lätt att vara omkring.
Men jag hoppas ändå jag har gjort intryck. Jag hoppas jag betyder något för någon.

Känna tvivel och självömkan är det värsta som finns. Jag är fylld av båda.
Jag är precis på det sätt jag föraktar allra mest hos människor.
Jag är sur, krävande, osäker och velig. Jag är lat och olycklig, gnällig och fobisk.

Trots detta, trots mina brister, mina destruktiva sidor och mitt hat- så har jag de underbaraste av vänner och den underbaraste av pojkvänner. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta?
Vad är det som gör mig till något speciellt?
Varför känner jag ett sådant oerhört hat gentemot mig själv? Sådan avsky.
Jag har en pojkvän som finns där. Den underbaraste av själar. Den allra vackraste av människor.
Han lyssnar. Förstår. Dömer inte. Finns där.

Förstår fortfarande inte hur jag kunde dra högsta vinsten- trots att jag hade oddsen emot mig.

Jag vet inte hur jag någonsin kommer kunna släppa det. Hur kunde jag få det så bra, men ändå må så jävla dåligt? Otacksamhet?

Patetiskt. Jag, jag, jag, jag, jag jag jag jag jag jagjagjagjagjagjagjag..... Bara JAG. JAGet är allt som räknas. Allt annat spelar ingen roll. Egoistiskt och självkritiskt.
Svinaktigt och destruktivt. Otacksamt.

Man vet inte vad man har förrän man förlorat det.
Jag vill inte förlora det. Jag kan inte förlora det. Det går inte. Skulle inte gå.
Ni är min värld, min verklighet, min sol, mitt liv, mitt hjärta, min själ.

Jag älskar er.
förlåt.

Jag har inte så mycket att rapportera faktiskt, kanske mera "hej jag lever" ungefär. Men jag lever och mår (relativt) bra! Det är som jag sa till Petter igår; "rent mentalt mår jag skit, fysiskt mår jag skit.. men Petter-delen av hjärnan mår bra och det är väl vad som räknas just nu".
Får mina ångestattacker, yrselattacker och blodtrycksfall. (Jag ska titta upp det där) Fast jag är lycklig mår jag ändå skitkasst. Jobbig kombination. Måste träffa en läkare (psykolog?) och titta upp alla mina "krämpor".

Jag återkommer när jag vet mer- både om mig själv, mina sjuka tillstånd och eventuella lösningar. Just nu är det som om jag lever i ett limbo. Min kropp känns som en 90-årings och mitt sinne känns som en 9-åring med grava hjärnskador. Typ.

Det.. nu ska jag se Grey's Anatomy.

Hej

Okey, jag kan ju säga att jag INTE sov gott i fredags natt. Kunde verkligen inte sova ute i mitt rum, det gick bara inte. Jag gick ut vid halv ett, ett. Läste Aftonbladet tills jag var så trött att jag inte kunde ha ögonen öppna. Jag släckte lampan och försökte sova (klockan var då kring tre). Men det gick bannemig inte. Det gick inte. Jag fick ångest och började höra massa jävla saker där ute. Kände mig övervakad etc. Jag tände lampan och började klä på mig. Bestämde mig för att jag skulle minsann gå in och sova. Men så ändrade jag mig. Ska jag inte kunna sova i mitt eget rum? Det är ju helt sjukt. Så jag klädde av mig igen och kröp ner i sängen. Skulle göra ett nytt försök. Men det var om möjligt ännu värre den här gången. Nu fick jag verklig ångest. Jag fick jättetungt att andas och mitt hjärta slog i 190. Det kändes som att försöka andas genom ett sugrör genom ena näsborren liksom. Det gick inte. Jag fick panik och tände lampan, svor för mig själv och gick sedan in och sov i Davids säng.
Jag sov inte gott där och vaknade kring två-tiden och var helt RÖD kring ögonen. Jag mådde jättekasst och var trött. Kändes som att jag missat två dagars sömn. Fan vad hemskt det var. Mådde dock lite bättre sen. Fick sova med Petter sen också så då kändes det bättre. Ingenting är bättre än att sova med honom!

Så har väl egentligen min helg sett ut, umgåtts med Petter. Tagit det lugnt bara.
Känns lite tråkigt samtidigt att jag inte festar längre, men det är nog bara bra. Jag var inte så bra med alkohol. Blev nästan bara värre och värre, mer och mer. Var nog lika bra att sluta.
Visst dricker jag fortfarande, men de senaste gångerna har jag lyckats hålla mig på en bra nivå.
Jag har ju Petter nu, mitt alldeles egna och helt underbara medel! Jag behöver inte alkohol för att få en känsla av lyckorus!

Idag vaknade jag med den värsta av menssmärtor. Fyfan vad hemskt det var. Jag tror ni tjejer vet vad jag talar om när jag säger; glödhet kniv rätt in i magen? kramper? illamående? Jepp. Trodde väl det.
Jag låg och grinade för det var så jävla hemskt. Petter stackarn låg och försökte trösta mig, men jag blev bara sur och grinig. Har så jäkla dåligt samvete. Men vi tjejer blir ju så där. Inget vi rår för. Jävla pms/mens. Varför skulle vi tjejer straffas?! Både föda barn och menssmärtor. It's not fair!
Grejen är den att jag inte brukar ha såhär ont, men ibland får jag gånger när det tar så ONT så jag inte vet vars jag ska ta vägen.
Nu är det hur som helst bättre så det är skönt. Promenaden från Petter gjorde susen. Det brukar bli bättre om jag får röra på mig.

Ikväll blir det fettande med Marteeeeehhhn. Hoho. Eller skulle vi köra på frukt? (CHIPS ÄR GODARE!!)

Gaahh. Tråkig fredag. Väldigt tråkig fredagkväll. Har suttit här vid datorn, spelat Sims, ätit lite.. ja, inte blev det att se film heller. Fan då. Usch. Känner mig helt slut så jag ska nog sova NU. (Kanske målar lite, men vi får se om jag orkar det...)

Petter blir kvar sent på festen, träffen eller umgänget. Vet inte vad det var, men han skulle iaf umgås med några polare. Trist att sova själv. Men det måste man göra ibland antar jag.
Brukar sova gott när jag väl somnar, men det brukar ta ett BRA tag innan jag gör det.

Nåväl. Imorgon är det lördag! Ska eventuellt på bio med Hannes och se Madagaskar 2. Ska gå in på hemsidan och titta nu hur det står till.

Godnatt!

Jag har fastnat fullständigt för Gears of War-reklam soundtracket. DeVotchKa- How it ends. Helt underbar låt! Redan första gången jag såg reklamen ville jag få reda på vem som gjort musiken. Har äntligen kommit ihåg att leta rätt på den och nu är jag fullständigt fast! Så vacker! (Den här låten är också med i Little Miss Sunshine, som jag också älskar helt otroligt mycket!)

-

Idag klev jag och Petter upp halv nio (!!!). Jag var död. Förlåt sötis om jag var sur och vreslig, men jag är ingen morgonmänniska. Iväg kom vi i alla fall, storhandlade på Coop och åkte sen till Petter. Har sedan mest legat och sett TV. Gjort baguetter till lunch och chicken nuggets och ris till middag. (Usch vad tråkigt, vem fan bryr sig om vad vi har ätit..?)
Sen skulle Petter iväg till Pythas så då åkte jag hemåt. Nu sitter jag här och funderar på att ta en dusch. Ska väl se film ikväll, antingen Fear and Loathing in Las Vegas eller om jag ser Oh Brother Where Art Thou? Får se. Har inte sett Fear and Loathing så det kanske blir den. Johnny Depp är ju med. Har jag inte Petter här med mig så får jag väl nöja mig med det näst bästa! ;) Hihi.

Nä, hopp i duschen innan jag somnar!

Visst är han väl söt?
Min lilla sötenisse!

Idag är det torsdag.
Kom hem från Petter för inte så länge sedan. Morsan hämtade mig faktiskt (!) frivilligt (!!). Skönt att slippa gå i kylan, för det var faktiskt jäkligt kallt. Även om jag bara behövde gå från Petter till Konsum. Typ två minuter.

Ikväll ska jag vara med Hannes, morsan och farsan ska iväg på konsert i Luleå så då ska vi ha en liten myskväll här hemma. Ska väl knata till ICA och köpa lite snarr. Sen måste jag ju se Höök ikväll också! Petter ska tydligen vara med igen! My moviestar! ;D

Nu är det inte länge kvar till jul. Känns både bra och anus. Har köpt en julklapp till morsan. Sen har jag Hannes present färdig. Bara resten av klanen kvar. Suuck.
Är bjuden på middag hos Petters familj också den 23:e, dagen innan julafton då. Ska bli kul! Läskigt att köra hem själv sen bara, men det ska nog gå bra ;)

Nu ska jag dricka kaffe! Ajöken möken!

HAHA är hon inte söt så säg? Min lilla Majdo-bebis! Haha, så ful :P

Shit vad svårt jag hade att somna igår.
Jag gick ut till rummet och pysslade vid nio, kanske lite efter nio. Städade, röjde och hade mig. Sen bestämde jag mig för att måla om en ram så det gjorde jag. Sen var det så jäkla roligt att måla så jag bestämde mig för att vara lite kreativ och måla tre små tavlor. Det var så roligt, vad jag har saknat det! Att jag inte gör det oftare !?
Sen blev jag klar med det, så då fortsatte jag med min stickning som jag påbörjade igår också. (Där någonstans mellan städning och ram-målning) Hann en ganska bra bit faktiskt! 70-talet kommer ringa och vilja ha sina färger tillbaka! Haha. Men det blir nog bra, hoppas jag orkar göra färdigt den bara!

Sov ju själv utan Petter för första gången på ett bra tag. Kanske därför jag hade svårt att somna? Jag tror nästan det faktiskt. Saknade honom :( Det är rätt hemskt hur man "vänjer" sig att sova med någon. Är hemskt att sova själv! Fyy.. Förhoppningsvis får jag sova med honom i natt (annars blir jag ledsen...).

Nu ska jag dricka te och fixa lite bilder!

Rosa!! Allt är rosa!!

Det får duga för stunden. Jag tycker ju om rosa numera.

Toodelioo

Har precis kommit hem från Petter, eller precis och precis. Det var väl ett par timmar sen. Hehe.

Fan vad lack jag var på morsan igår. Hon lovade att hon skulle hämta oss, men ringde sen och sa att bilen var helt genomfrusen och att hon inte kunde. Så säger jag "ja, men låt den vara i ett tag till. Det är ingen brådska". Nää, då skulle hon gå och sova (klockan var åtta). Så jävla irriterande, hade det varit David så hade hon minsann hämtat honom, men så fort jag ber om en tjänst så är det bara "NEEJ". Visst, hon skjutsade dit mig, men det var för att de ändå skulle och handla. Annars tror jag inte de hade orkat göra det. Så jävla irriterande.

Jag och Petter har seriöst börjat prata om att åka till Stockholm efter jul. Det vore så jäkla mysigt. Bara han och jag. Visserligen skulle vi bo hos min moster, men det gör inte så mycket. Jag trivs där och jag tror absolut att Petter också skulle göra det. Jag har inga som helst tvivel om att han inte skulle komma överens med min moster.
Vi tittade också på resor utomlands igår, vi båda blev väldigt sugna på att ta en tripp över till London. När vi lika är i Stockholm liksom. En resa tur och retur till London från Stockholm gick på drygt 700 spänn. Det var inte alls dyrt, dock kostar det att bo på hotell och sånt också. Men det är ju en option i alla fall. Vore rikigt roligt att uppleva London! En dröm faktiskt.

Imorgon ska jag gå till Arbetsförmedlingen och lämna in mina papper om den där ersättningen jag får från Försäkringskassan. Sista gången jag behöver göra det ;-) Woho.

Nu ska jag dricka kaffe.

Hejs!

Söndag idag.
Vad har jag gjort i helgen? Jaa, egentligen inte mer än att umgås med Petter. Det är inte fy skam vill jag lova! Min söta lilla gurka!

Vaknade alldeles för sent för vårt eget bästa idag, kring två. Vi gick dock inte upp först kring tre så det var ju ännu värre det.
Petter spelar wow och jag sitter här och degar. Sjukt tråkigt.. Bara skit på tv och datorn är jag less för längesen.

Uppdatera bloggen känns inte så nödvändigt egentligen med tanke på att jag inte har något intressant eller roligt att berätta för er (eller du) som läser.

Nåja. Jag ska nog komma på något fräsigt att göra.
Imorgon ska jag ringa soc. och arbetsförmedlingen. Ev. skjutsa farsan och Hannes till Sunderbyn. Får se hur det blir med det.

Nu väntar jag på att Petter ska sluta spela det där jävla wow och sen ska jag tvinga in honom i duschen och sen ska vi knata hem till mig. Förhoppningsvis finns det pizza kvar till oss. Jag är sjukt hungrig.

Igår umgicks jag med Lina för första gången... since i don't know when. Det var supermys! Såg på Höök (DÄR PETTER VAR MED!! Mina lilla söting!!) och satt och snackade. Hon träffade Petter också en liten snabbis. Kul, tyckte jag. Men Lina var nervös! :P Dock gjorde du ett bra intryck, Lina. Petter sa bara "fan vad kort hon var!", du kan vara lugn ;)

Sen åkte jag till Petter, vid fyra-fem. *SUCK* Fan vad trött jag var! Duschade där lite snabbt, sen gick vi och la oss. (HAN GJORDE KLART REFERATET!! *STOLT*)
Vaknade vid elva av att farsan ringer och vill bli hämtad. Fuck vad trött jag var. Vi somnade ju kring sex. Usch. Kände verkligen inte för att köra till Sunderbyn.
Sen att han gnällde hela vägen hem gjorde det bara ännu mer jobbigt. Ville bara gråta.
"Vad sakta du kör!" (det var snöstorm, halt och jag hade min lilla bil med dåliga däck. Jag kör 70 istället för 90) "Men skit i den där bilen, KÖR!" (nej, jag tänker inte köra snabbare. Han får köra om, man måste faktiskt visa HÄNSYN) "Kör inte på dom vita strecken, det tar ont i såret" (ja, det kan ajg väl förstå..) men det värsta av allt var precis när jag hade plockat upp honom. Innan vi ens hade sagt hej så sa han "Men eeeew vad det luktar, har du SOPOR här?" (dom luktade inte ett DYFT). Så jäkla irriterande att det bara är gnäll. Hela tiden. Sen när vi kom hem var han på mig om att jag hade sagt upp den där jobbgarantin. "Har du sökt nåt efter jul, nån utbildning?" (NEJ!! JAG VILL INTE PLUGGA!!! God damn it!)
Jag kliver upp efter ett x antal timmars sömn och HÄMTAR honom i snöstormen. Så gnäller han. Förstår verkligen inte!? VARFÖR?! VARFÖR?! VARFÖR!?!?

Gahhh..

Annars mår jag bra.

Jag undrar om du fått mitt brev.

Hoppas du har läst. Jag hoppas du har förstått.

Jag älskar ju dig. Det måste du förstå.

Fan vad less jag är.
Trött och irriterad.
Ont i skallen.

Helvetesjävlasatan.

Jag ska köpa CHIPS och ligga på soffan hela kvällen, se Vänner, Ugly Betty och Desperate Housewives. Något annat ska jag inte göra. Både för min egen och andras skull.
Jag är inte trevlig att vara runtom just nu.

Fuck off. Hejdå.

Nåååh, det var jobbigt att kliva upp idag. Särskilt när min lilla söte ligger bredvid och sover så sött. Ville bara ligga kvar och sova sova sova sova..

Farsans blindtarm var ganska rejält inflammerad förresten. De opererade bort den igår, de fick även ta bort en bit av tarmen den är ansluten till så det måste ha varit en jäkla inflammation.
Men nu är det gjort i alla fall och han var piggare. Det var skönt.
Oftast går det ju bra med blindtarmsoperationer, men det är ju en operation ändå. Det är ju en risk att öppna upp buken, liksom. Men men, nu är det gjort! Får se ifall vi åker och hälsar på honom ikväll.

Har precis kommit hem från Arbetsförmedlingen, eller precis och precis, för ett tag sen.
En av handledarna blev skitförbannad på mig (FLATAN). Jag fick ha ett särskilt möte med henne efteråt där hon sa liksom "Det börjar bli personligt nu" typ. Förstår inte varför? Visst, jag är lat och VILL inte skaffa jobb, men ger det henne rätten att säga så där? "Jag ska inte ta det där nu, jag blir bara förbannad" sa hon när både Erica och den andra snubben var närvarande. What the fuck, liksom!?
Nu har jag sagt bort den där jävla jobbgarantin i alla fall. Det var lika bra.
Är fortfarande inskriven där så förhoppningsvis kommer jag få bidrag från Soc. ändå.
Jobb är verkligen inte prio ett just nu, inte prio två, fem, tio, arton eller tjugo. Det är prio noll.
Känner mig inte villig att låsa upp hela min vardag och mitt liv. Mitt liv är som allra bäst när jag känner mig fri. Låter fånigt, men hade ni varit i min kropp just nu och haft mina tankegångar så hade ni förstått.
Jag har varit känslomässigt och fysiskt låst hela mitt liv. För första gången i mitt liv är jag lycklig och känner att jag lever. Varför ska jag bryta det och börja jobba, göra något jag inte vill och därmed bli olycklig och deprimerad? Nej, jag orkar faktiskt inte det just nu. Det får helt enkelt vänta.

Nu ska jag gå och göra kaffe.
Ajöken

Hallå hallå.
Farsan är inlagd på sjukhus, det var oväntat. Jäkligt oväntat faktiskt.
Han stormade in i mitt rum imorse och hämtade bilnyckeln. Jag frågade lite sömnigt vars han skulle, tydligen hade han svarat lite kryptiskt att han skulle till läkaren.
Dock trodde jag, när Petter sa vars han skulle, att det var liksom läkaren på vårdcentralen. Han har ju varit magsjuk i helgen och jag tänkte väl att det var någon konsekvens av det. Men nejdå, han är inlagd på Sunderbyn, de tror att han har blindtarmsinflammation. Oväntat, jävligt oväntat. Blev jäkligt chockad när morsan ringde och berättade.
Det konstiga var att min bil var kvar på uppfarten när jag och Petter kom in, hans arbetskläder låg i hallen och han hade telefonen med sig (men den var avslagen, vilket är ovanligt). Jag blev lite misstänksam faktiskt. Tror att morsan skjutsade honom till sjukhuset, att han hade varit på vårdcentralen först eller nåt.
Nåväl. Som tur är så är det inte något allvarligt, men klart man blir orolig ändå.
Hannes blev jätteledsen när morsan berättade för honom, självklart. Han började gråta och var helt förstörd. Han jämförde det här med mormors hjärnblödning, det är ju inte riktigt samma sak och det berättade jag för honom. Men han tolkar ju saker på sitt sätt ändå. Nu verkar han ändå ha smält det lite grann. Lillen..

Imorgon är det sista gruppträffen på arbetsförmedligen, yes! Dock har jag inte fixat praktikplats än. Men jag får säga att det är på gång helt enkelt. Ljuga fungerar alltid. ;)

Nu ska jag spela the Sims. Jag är beroende.

HEY!

Sitter hos Petter nu (som vanligt) och väntar på mat! Jag har brassat igång en stor gryta pasta, gött gött.

Ikväll kommer Lina hem (eller är hon hemma redan månne?) och jag är G.L.A.D! Ska bli roligt att träffa henne igen! Tiden har gått sjukt snabbt det hon var hemma! När var det egentligen? Augusti?

Snart är jag klart med allt på ungdomsmötena på arbetsförmedlingen! Yaho! Sista träffen är på tisdag! Jag är jätteglad! Hihoo!

På söndag "firar" jag och Petter en månad, officiellt alltså. Som sagt- tiden går fort!

Det var allt jag hade på hjärtat idag. Händer inte så mycket just nu, haha. Sova, äta, TV, dator, sova, äta, tv, dator. Men jag får ju vara med Petter i alla fall så jag är glaaad!

Ajöken möken!

Onsdag idag. Nothing fancy. A regular onsdag.
Har varit på Arbetsförmedlingen idag. Drog mytten om att jag minsann hade varit på ISS och lämnat in mitt CV. Fan också. Nu måste jag ju också göra det. Jävla skiiiit. Ajja.
Måste fixa praktikplats också. Känns inte så jävla kul. Funderar på att fråga morsan om jag kan vara med henne på Brönja, eller ifall jag kanske är på dagis. Det vore kul. Tror jag ska gå dit och fråga nån gång nästa vecka. Har praktiserat där i åttan ungefär och det var jätteroligt! Visst- det är andra barn där, men personalen var jättesnäll och jag tror faktiskt att de flesta jobbar kvar där!
Hoppas de känner igen mig...

Sen var jag och fikade med Hanna på stan. Trevligt! Men satan vad kallt det är ute numera. Helt sjukt. Det värsta är att det bara blir kallare och kallare. Usch usch usch.

Hihi! Nu kom morsan hem;
-Du får inte komma in i köket nu...
Jag anar vad som pågår och är snabb som ögat:
- Ha! Har du köpt en julklapp åt mig?!!!
- ... ja, det kan.. väl .. stanna där!

Trevligt!

Nu var det slut på ideer. Hejdå

Gulla-Maja.

Snacka hundögon! ;)

Var som planerat till tandläkaren idag. Jag var så nervös att jag höll på att kräkas.
Jag och Petter (han var tvungen att följa med, annars hade jag svimmat) gick in. Jag satt och var gråtfärdig i väntrummet och när vi väl fick komma in till själva undersökningsrummet höll jag på att svimma. Jag satte mig i stolen. Så säger hon "Jag ska bara titta nu, så du kan vara lugn". Jag hade ju självklart sagt hur rädd jag var.
Så kommer hon med den där jävla kroken och jag känner hur jag vill, rent instinktivt bara dra därifrån. "RÄDDA SIG DEN SOM KAN!" ungefär.
Men jag låg kvar.
Så säger hon "Vi kommer inte behöva dra tanden idag. Jag ska bara skära bort tandköttsfliken som ligger över tanden. Du ska få bedövning"
Say what?!
Jag har gått omkring med FETASTE ångesten i två dagar och nu ska jag inte dra tanden? Vafalls?!
Jag höll på att pissa, skita och spy ner hela rummet- både av lättnad och ilska. Här har jag gått och förberett mig, mentalt, på denna tortyr. Så blir det inget!
Skönt det, visserligen.
Fick en ny tid i december- får se ifall jag får dra tanden då. Hopefully not.

Åkte hem till Petter och softade ett tag. Käkade lite och så.
Sen skjutsade jag honom till ett möte och jag åkte hem.

Har bara softat. Känner inte för att göra så särskilt mycket idag faktiskt.
Funderar lite på att köpa chilinötter eller nåt. Vore jäkla gott.

En omtumlande dag idag.
Uh.

Fyfan vilken jävla ångest. Vilken jävla ångest.
Jag är så nervös så jag gråter.
Jag är så nervös att jag SPYR vilken sekund som helst.

Jag VET att jag "BARA" ska dra ut en tand.
Det är fan inte så "BARA".

Jag är livrädd. Absolut fucking jävla livrädd.

Åååh. Ge mig lugnande.

Jag känner mig väldigt ledsen.
Jag gjorde misstaget att börja tänka för mycket. Tänka på sådant som jag varit fri från ett ganska bra tag nu.
Men så var det alltså dags igen att komma tillbaka. De där jävla tankarna.
Jag saknar mormor.
Jättemycket. Jättejättejättemycket. Jag börjar faktiskt gråta lite grann nu.
Jag saknar hennes samtal. Hennes undran om hur det går med killarna. Om jag träffat någon ny.
Hennes samtal om ingenting alls egentligen. Hennes funderingar om hur det är. Hur det går med skolan.
Jag saknar att sitta med henne vid köksbordet i stugan och prata en hel kväll.
Käka bullar tills jag spyr och bara prata med mormor.

Jag saknar hennes hostningar.
Hennes "Vojne, vojne, iiiis inte dra fram". Mormors underbara mening som hon alltid sa till mig:
"Du är mormors flicka, du har alltid varit mormors flicka!" sen gav hon mig alltid en kram.
Jag minns min sista kram jag fick av mormor.
Jag minns så väl.
Jag minns att jag tänkte "Snart ska jag åka hit igen. Hjälpa henne att städa. Hjälpa henne med att torka ovanför skåpen. Hjälpa morfar i trädgården. Sitta och prata ännu mer med mormor om ingenting"
Det blev ingen nästa gång.
Ett par veckor senare dog hon.
Hela min värld rasade bokstavligen samman.
Om jag var trasig innan så krossades jag sönder och samman efter detta.

Minns när morfar ringde "Mormor har fått en hjärnblödning".
Jag tappade luren och föll ner på golvet. Jag grät tills jag inte hade tårar kvar.
Det var det värsta som kunde hända. Det fick inte hända.

Ett par dagar senare ringde mamma och sa att hon gått bort.
Jag grät i flera månader.
Hade mardrömmar varje natt, särskilt efter begravningen.
Det absolut värsta jag varit med om.

Varför kommer dessa tankar nu?
Varför gråter jag?

Petter- kom och håll om mig. Då gråter jag aldrig. Möjligen av lycka.
Men när jag är med dig är det som om ingenting kan skada mig.

Du är min trygghet- min bästa kompis och min älskade, älskade pojkvän.

Hali Halå.
Min nya mobiltelefon fungerar som den ska! Fortfarande lite ovan. Det är ju ganska stor skillnad mellan en skruttig Samsung och en fiiiiin Sony-Ericsson. Men jag börjar vänja mig!

Igår var det fest här hos Petter. Jag, Petter, Marina, Martin och Erica var här. En lugn (nåja..) fest helt enkelt. Väldigt trevligt, inte alltför hårt. Jag gick o la mig vid tre-tiden så det blev inte alltför sent heller!

Idag vaknade jag och Petter vid .. halv två ungefär. Riktigt skönt. Inte alls bakis, mest trött bara. Fast när vi fick i oss lite käk så gick det över.
Vi städade här (såg ut som en fucking svinstia) och laddade för Magnus Betnér! Vid 18-tiden åkte vi mot Luleå- där Mange skulle ha sitt performance. Riktigt jävla grymt! Han är ju så jävla skön.
Vi svängde förbi Max på hemvägen- det hade vi förtjänat tyckte vi. Egentligen hade vi väl inte gjort något speciellt, men det var väl "bakis-käk". Utan att vara bakis då ...

Nu sitter Petter o spelar WoW. Nöööööööörd. Haha. "Jaha, nu dog du jävla råtthelvete. Kändes inte så bra va? Nä, jag kan tänka mig det!" Han är så söt. Tror minsann jag ska gå o pussa lite på honom.

Imorn fyller min lillebror David 18 år. Tiden går fort när man har roligt. Eller nåt. Måste köpa något åt honom också. Vad det blir får vi allt se.

Hej så länge!