Var som planerat till tandläkaren idag. Jag var så nervös att jag höll på att kräkas.
Jag och Petter (han var tvungen att följa med, annars hade jag svimmat) gick in. Jag satt och var gråtfärdig i väntrummet och när vi väl fick komma in till själva undersökningsrummet höll jag på att svimma. Jag satte mig i stolen. Så säger hon "Jag ska bara titta nu, så du kan vara lugn". Jag hade ju självklart sagt hur rädd jag var.
Så kommer hon med den där jävla kroken och jag känner hur jag vill, rent instinktivt bara dra därifrån. "RÄDDA SIG DEN SOM KAN!" ungefär.
Men jag låg kvar.
Så säger hon "Vi kommer inte behöva dra tanden idag. Jag ska bara skära bort tandköttsfliken som ligger över tanden. Du ska få bedövning"
Say what?!
Jag har gått omkring med FETASTE ångesten i två dagar och nu ska jag inte dra tanden? Vafalls?!
Jag höll på att pissa, skita och spy ner hela rummet- både av lättnad och ilska. Här har jag gått och förberett mig, mentalt, på denna tortyr. Så blir det inget!
Skönt det, visserligen.
Fick en ny tid i december- får se ifall jag får dra tanden då. Hopefully not.

Åkte hem till Petter och softade ett tag. Käkade lite och så.
Sen skjutsade jag honom till ett möte och jag åkte hem.

Har bara softat. Känner inte för att göra så särskilt mycket idag faktiskt.
Funderar lite på att köpa chilinötter eller nåt. Vore jäkla gott.

En omtumlande dag idag.
Uh.