tisdag 11 november 2008

Nåååh, det var jobbigt att kliva upp idag. Särskilt när min lilla söte ligger bredvid och sover så sött. Ville bara ligga kvar och sova sova sova sova..

Farsans blindtarm var ganska rejält inflammerad förresten. De opererade bort den igår, de fick även ta bort en bit av tarmen den är ansluten till så det måste ha varit en jäkla inflammation.
Men nu är det gjort i alla fall och han var piggare. Det var skönt.
Oftast går det ju bra med blindtarmsoperationer, men det är ju en operation ändå. Det är ju en risk att öppna upp buken, liksom. Men men, nu är det gjort! Får se ifall vi åker och hälsar på honom ikväll.

Har precis kommit hem från Arbetsförmedlingen, eller precis och precis, för ett tag sen.
En av handledarna blev skitförbannad på mig (FLATAN). Jag fick ha ett särskilt möte med henne efteråt där hon sa liksom "Det börjar bli personligt nu" typ. Förstår inte varför? Visst, jag är lat och VILL inte skaffa jobb, men ger det henne rätten att säga så där? "Jag ska inte ta det där nu, jag blir bara förbannad" sa hon när både Erica och den andra snubben var närvarande. What the fuck, liksom!?
Nu har jag sagt bort den där jävla jobbgarantin i alla fall. Det var lika bra.
Är fortfarande inskriven där så förhoppningsvis kommer jag få bidrag från Soc. ändå.
Jobb är verkligen inte prio ett just nu, inte prio två, fem, tio, arton eller tjugo. Det är prio noll.
Känner mig inte villig att låsa upp hela min vardag och mitt liv. Mitt liv är som allra bäst när jag känner mig fri. Låter fånigt, men hade ni varit i min kropp just nu och haft mina tankegångar så hade ni förstått.
Jag har varit känslomässigt och fysiskt låst hela mitt liv. För första gången i mitt liv är jag lycklig och känner att jag lever. Varför ska jag bryta det och börja jobba, göra något jag inte vill och därmed bli olycklig och deprimerad? Nej, jag orkar faktiskt inte det just nu. Det får helt enkelt vänta.

Nu ska jag gå och göra kaffe.
Ajöken

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår helt och hållet att du inte vill jobba, det vill ingen. Men om du väljer att inte söka jobb så borde du ju säga bort soc också. Det är ju till för dom som verkligen behöver det och måste ha det eftersom dom inte har lyckats få ett jobb ännu. Det är ju ingen "belöning" för människor som inte orkar jobba. Skäms du inte när du tar pengar av oss som jobbar även fast pengarna och systemet inte är till för dig?

Jag hoppas att du inte tar illa upp, för jag menar det verkligen inte som elakt. Men det är som bara en funderare... För som sagt, jag FÖRSTÅR verkligen att du inte vill jobba, och det ska ingen tvinga dig till heller. Men då borde du ju acceptera konsekvenserna av det också, och inte ta soc från de personer som det faktiskt finns till för. Det kanske låter elakt, men det är så det är. Man kan inte bara åka räkmacka på andra(det är ju trots allt dom som jobbar som betalar skatten som går till socialbidrag), för om alla hade tänkt på samma sätt så hade ju inte samhället fungerat. Så jag hoppas verkligen inte att du blir sur, men jag kände mig tvungen att skriva det här(efter att ha tänkt så efter många inlägg).

Anonym sa...

Jag förstår det du skrev, förutom det om att du blev godkänd... För jag antar att du blev godkänd som en temporär lösning tills du hade lyckats få ett jobb? Ett krav är ju att man söker jobb aktivt, så det är just där jag inte riktigt förstår. Visst, du blev ju godkänd i början men du uppfyller ju inte direkt kriterierna om du inte just söker jobb.