Okey, jag kan ju säga att jag INTE sov gott i fredags natt. Kunde verkligen inte sova ute i mitt rum, det gick bara inte. Jag gick ut vid halv ett, ett. Läste Aftonbladet tills jag var så trött att jag inte kunde ha ögonen öppna. Jag släckte lampan och försökte sova (klockan var då kring tre). Men det gick bannemig inte. Det gick inte. Jag fick ångest och började höra massa jävla saker där ute. Kände mig övervakad etc. Jag tände lampan och började klä på mig. Bestämde mig för att jag skulle minsann gå in och sova. Men så ändrade jag mig. Ska jag inte kunna sova i mitt eget rum? Det är ju helt sjukt. Så jag klädde av mig igen och kröp ner i sängen. Skulle göra ett nytt försök. Men det var om möjligt ännu värre den här gången. Nu fick jag verklig ångest. Jag fick jättetungt att andas och mitt hjärta slog i 190. Det kändes som att försöka andas genom ett sugrör genom ena näsborren liksom. Det gick inte. Jag fick panik och tände lampan, svor för mig själv och gick sedan in och sov i Davids säng.
Jag sov inte gott där och vaknade kring två-tiden och var helt RÖD kring ögonen. Jag mådde jättekasst och var trött. Kändes som att jag missat två dagars sömn. Fan vad hemskt det var. Mådde dock lite bättre sen. Fick sova med Petter sen också så då kändes det bättre. Ingenting är bättre än att sova med honom!

Så har väl egentligen min helg sett ut, umgåtts med Petter. Tagit det lugnt bara.
Känns lite tråkigt samtidigt att jag inte festar längre, men det är nog bara bra. Jag var inte så bra med alkohol. Blev nästan bara värre och värre, mer och mer. Var nog lika bra att sluta.
Visst dricker jag fortfarande, men de senaste gångerna har jag lyckats hålla mig på en bra nivå.
Jag har ju Petter nu, mitt alldeles egna och helt underbara medel! Jag behöver inte alkohol för att få en känsla av lyckorus!

Idag vaknade jag med den värsta av menssmärtor. Fyfan vad hemskt det var. Jag tror ni tjejer vet vad jag talar om när jag säger; glödhet kniv rätt in i magen? kramper? illamående? Jepp. Trodde väl det.
Jag låg och grinade för det var så jävla hemskt. Petter stackarn låg och försökte trösta mig, men jag blev bara sur och grinig. Har så jäkla dåligt samvete. Men vi tjejer blir ju så där. Inget vi rår för. Jävla pms/mens. Varför skulle vi tjejer straffas?! Både föda barn och menssmärtor. It's not fair!
Grejen är den att jag inte brukar ha såhär ont, men ibland får jag gånger när det tar så ONT så jag inte vet vars jag ska ta vägen.
Nu är det hur som helst bättre så det är skönt. Promenaden från Petter gjorde susen. Det brukar bli bättre om jag får röra på mig.

Ikväll blir det fettande med Marteeeeehhhn. Hoho. Eller skulle vi köra på frukt? (CHIPS ÄR GODARE!!)