Igår umgicks jag med Lina för första gången... since i don't know when. Det var supermys! Såg på Höök (DÄR PETTER VAR MED!! Mina lilla söting!!) och satt och snackade. Hon träffade Petter också en liten snabbis. Kul, tyckte jag. Men Lina var nervös! :P Dock gjorde du ett bra intryck, Lina. Petter sa bara "fan vad kort hon var!", du kan vara lugn ;)

Sen åkte jag till Petter, vid fyra-fem. *SUCK* Fan vad trött jag var! Duschade där lite snabbt, sen gick vi och la oss. (HAN GJORDE KLART REFERATET!! *STOLT*)
Vaknade vid elva av att farsan ringer och vill bli hämtad. Fuck vad trött jag var. Vi somnade ju kring sex. Usch. Kände verkligen inte för att köra till Sunderbyn.
Sen att han gnällde hela vägen hem gjorde det bara ännu mer jobbigt. Ville bara gråta.
"Vad sakta du kör!" (det var snöstorm, halt och jag hade min lilla bil med dåliga däck. Jag kör 70 istället för 90) "Men skit i den där bilen, KÖR!" (nej, jag tänker inte köra snabbare. Han får köra om, man måste faktiskt visa HÄNSYN) "Kör inte på dom vita strecken, det tar ont i såret" (ja, det kan ajg väl förstå..) men det värsta av allt var precis när jag hade plockat upp honom. Innan vi ens hade sagt hej så sa han "Men eeeew vad det luktar, har du SOPOR här?" (dom luktade inte ett DYFT). Så jäkla irriterande att det bara är gnäll. Hela tiden. Sen när vi kom hem var han på mig om att jag hade sagt upp den där jobbgarantin. "Har du sökt nåt efter jul, nån utbildning?" (NEJ!! JAG VILL INTE PLUGGA!!! God damn it!)
Jag kliver upp efter ett x antal timmars sömn och HÄMTAR honom i snöstormen. Så gnäller han. Förstår verkligen inte!? VARFÖR?! VARFÖR?! VARFÖR!?!?

Gahhh..

Annars mår jag bra.