Sthlm, Sthlm, Sthlm... vad jag hatälskar den staden. har varit väldigt skönt att komma iväg, var mysigt att få träffa mitt <3, om än för en kort stund på arlanda... var kul att träffa kusiner & mostrar. var mysigt att vandra på stan med lillebror.. men Sthlm är ändå Sthlm och jag tröttnar. jag orkar inte med tempot, dom är otrevliga, stressade, irriterade, förbannade och ego. sthlmare är nog den typen jag ogillar allra mest. ursäkta alla sthlmare men ni är fan dryga, otrevliga, stressade o tror ni är viktiga. faktum.
skönt att jag kan välja när jag ska dit och när jag ska hem.
nae, nu ska jag inte måla fan på väggen på det där sättet. det var ganska skönt att få komma iväg och byta miljö även om det just i detta läge känns som ogjort.
konserten (bob dylan & mark knopfler) var väl en besvikelse. är inte alltför påläst om mark knopfler, jag gillar dire straits men är väl inte något jättefan direkt så att jag hade betalt pengar för att sitta i 70 min och lyssna på enbart det. men det var väl okej ändå. väntade ju egentligen bara på den store dylan. han kliver på scenen... och börjar prata, ackompanjerad av mark knopfler och dylans ständige sidekick the band. han snackade alltså igenom 92 minuter. med musik. försökte sig på lite sång, men gick inte så där jättelysande. det skar iväg rätt bra. mer än vanligt. det är bara att inse att gammelgubben dylan borde lägga ner verksamheten. trots att jag och david är stoooora dylan-fans och älskar i princip allt han gjort så var vi båda genomgående besvikna. det var jävligt trist. men så är det. dylan har gjort sitt.
trots att det var en besvikelse utan dess like så var det ändå dylan och rysningarna kom likförbenat när introt till like a rolling stone drog igång.

annars har vi bara polymasat. var o käkade på en mongolisk restaurang med fantastiskt OTREVLIG personal. min moster fick en utskällng pga missuppfattning & david fick en tillrättavisning han med. men maten var ändå helt okej god så det var väl ingen skada skedd så. servitören var trevlig när vi väl kom till kassan och han fick sin del av dealen så att säga.

i lördags var vi en sväng till skogskyrkogården & tittade på alla ljusen som var tända överallt. det var verkligen fantastiskt vackert. ägnade en tanke åt alla de som inte längre finns här. en extra tanke såklart till petter & mormor.

var så väldigt skönt att komma hem. finns inte ord. efter teknikstrul på arlanda så lyfte vi äntligen mot kallax. fick såklart vänta väldigt länge på väskorna, men sen, äntligen!!!, kunde vi åka hemåt. kändes som världens längsta biltur och jag ville bara hem hem hem!! visste att min älskling väntade på mig.
känslan av att slänga mig igenom dörren och rätt in i hans famn.... jag tror inte att någon förstår känslan.
sen var det bara mys och chill hela kvällen. åt middag, kollade på tv, myste, åt glass i sängen, myste o myste. åh vad jag har saknat det. jag har fan saknat vardagen. förra veckan var typ världens längsta vecka. jag saknade honom varenda sekund jag var hemma själv. men nu i veckan ska jag baskemig kidnappa honom. ska kedja fast honom. hehe.

ne. fantastiskt underbart att vara hemma. det ska jag inte sticka under stol med.

jag älskar att resa bort, men jag älskar att komma hem ännu mer.

ajöken möken

We laugh until we think we’ll die, barefoot on a summer night
Nothin’ new is sweeter than with you

And in the sticks we’re running free like it’s only you and me
Geez, you’re something to see.