Livet

Livet är verkligen en konstig tillställning. Om man nu kan kalla det tillställning. Livet är mer än bara skratt och skoj, det är också gråt och tandagnisslande, sorg, ilska, frustration och likgiltighet.
Just nu, just idag, är livet en trevlig tillställning med champagne och snittar. Jag går omkring, känner av läget, blir lite halvberusad på bubblet och njuter av snittarna. Jag tjitt-tjattrar med festfolket, säger hej till värden, går ut och röker. Surrar med en trevlig man, tittar på stjärnorna. Sippar på mitt glas champagne, går in och fortsätter minglandet.
Det låter ganska gemytligt eller hur?
Dock kan en tillställning bli lite långdragen, oavsett hur trevlig den än är. Bubblet börjar till slut smaka beskt och ger en kass eftersmak, snittarna tar slut och festfolket blir alldeles för berusade och beslutar sig för att lämna festen, eller så slumrar de till i ett hörn av trädgården.
Egentligen kan man väl säga att jag nu befinner mig i mitten av tillställningen, där allt är på sin peak men jag känner av att det dalar snart. Snart spårar det. Bubblet är på gränsen till dåligt och kvar är bara de risiga och fula snittarna.
Trots detta kan jag säga att jag är lycklig i min lilla champagne-dimma.