Jump!

Sitter här, just tillbakakommen från lunchen. Det var konstigt, för till och med lunchen gick segt idag. Hann äta och även bläddra igenom H&M's höstkatalog. Förlåt alla sommarälskande hösthatare men jag längtar lite till hösten. Jag vet att jag kommer ångra mig när vi sitter där mitt i mörka oktober/november, men just där i slutet av augusti och fram till mitten av oktober är ju alldeles underbart. Hösten blomstrar (?) och solen skiner. Det är fortfarande så pass varmt att man inte behöver vintermundering, men ändå så pass kyligt att det inte gör något att ha halsduk och ett par tunna vantar på sig. Lite tjocktröjor och jeans. Gud jag saknar jeans! Haha.
Kryssade i massa kläder jag planerar att beställa nästa månad när min fetinglön kommer. Mest tjocktröjor och cardigans. Givetvis behöver jag ingenting av det, men det är ju så roligt! Eller jo, lite fina cardigans behöver jag faktiskt. Så det så.

Nu är det inte många minuter kvar till hemgång och jag längtar! Åh så skönt med ledigvecka. Vill bara skrika av lycka :)
Det gör så mycket.

Vara vaken länge om nätterna, kliva upp tidigt om morgarna så man tar vara på dagen. Planerar att cykla ut till farmor och farfar och titta hur det går för min farbror med familj. De håller nämligen på att bygga en stuga from scratch och det vore roligt att se hur det ser ut. Sen få vara lite utomhus, röra på sig. Kanske bada lite :)

Men det får vi ta då. Håller tummarna att det kommer bli fint väder nästa vecka! Vore helt underbart.

Slog mig just också att det snart är ett år sen ALLT DET DÄR hände. Ett år sen jag rök ihop med min bästa kompis och därmed ett år sen jag träffade henne, ett år sen jag blev himlastormande förälskad för första gången på väldigt länge, ett år sen jag hade "the time of my life", ett år sen mitt hjärta gick i tusen bitar och ett år sen jag bestämde mig för att aldrig mer bli kär. (Det har väl gått sådär, har haft en och annan crush efter det)
Fan vad bra jag är. Jag klarade det också och det värsta är att jag numera rycker på axlarna åt det. Det var roligt då, jag hade det bra. Jag blev sårad. Jävligt jävligt sårad och det tog ett bra tag att komma över det. (Både sveket av en bästa kompis och förlusten av en jag höll kär) Men nu, just idag, så mår jag bra och kan nästan skratta åt hur svinaktigt människor kan bete sig. Haha. Fy fan alltså.
Men det gick ju det med och här är jag, ett år senare, starkare, snyggare, bättre och lyckligare än någonsin.

Tji fick ni era kioskmongon!

Ajöken möken