En cancer i röven vart jag än satt

Fredagen var nog fan i mig den bästa jävla kvällen på så förbannade jävla länge alltså. Den var RAKT IGENOM kickass från jävla början till det förbannade jävla slutet. Svordomarna kommer på löpande band här, men det får ni fan i mig leva med eftersom det var så sinnessjukt! Bäst bäst bäst. Igår morse var jag så lycklig att jag trodde jag skulle spricka. Det går inte att beskriva.

Lyckoruset och segheten från fredagkvällen satt kvar när vi tuffade ner mot Skellefteå för fallskärmshoppningen! Vi var sjukt taggade (lite slitna dock) hela resan ner och när vi svängde av mot flygplatsen från E4:an skrek vi som skolflickor och klappade händer som dårar!! Vi studsade upp och ner i väntan på att få hoppa. Nervositeten uteblev till stor del och kvar var bara adrenalin som bara ville upp upp upp och ut ut ut! Efter 25 minuters flygtur så var det alltså dags. Svingade oss ut ur flygplanet och satt en stund på kanten. Det kan fan ha varit det sjukaste jag har varit med om. 3000 meter upp i luften med benen dinglandes utanför. Det var så jävla fränt! Sen slängde vi oss ut ur planet och föll 1500 meter i 200 km/h innan fallskärmen vecklades ut. Vi ringlade ner och jag gastade "SNURRA INTE SÅ FORT, JAG SPYYYYYR!" så det ekade över Skellefteå-skogarna. När vi lugnat ner oss och vi sakta ringlade nerför skyn så gick det ett rus av total jävla lycka genom kroppen. En känsla av total frihet!! Det var fan det sjukaste, häftigaste, läskigaste och absolut jävla skönaste jag någonsin gjort! INGENTING kommer någonsin slå den där känslan. INGENTING. Det finns inte ens något som kan beskriva den, det måste alltså upplevas! Sanslöst.
Rullade, höga på adrenalin, mot Boden igen. Förkrökade med vår vän Morgan i bilen och sjöng Lady GaGa. Hetsade i oss lite mer Morgan, sminkade oss och begav oss sedan mot Jasmin! Där vare röj. Satan i gatan vad dragen jag blev. Helvete. Arg, irriterad, less, besviken (mest av allt besviken faktiskt) så gick jag mot Bränna för att få krama om Anna som kände samma sak. Var där och dansade, var fan röjj där alltså även om klockan var rätt mycket. Surrade med Elin, blev ledsen, besviken, less, irriterad och ännu mer ledsen. Sen gick jag hem och sov med ångesten from hell, ilska som inte finner någon jämlike och en fylla som heter duga.
Vaknade upp imorse och mådde jävlart sämre än sämst och har mått jämn-sämst hela dagen. Fram tills nu då det eskalerade till nya nivåer för att nu ha peak:at och så sakteliga börjar släppa.

Hatar att min planerade TOPPENLÖRDAGKVÄLL (med allt vad det innebär) bara blev ett jävla failure. Hade dock roligt, satt o surrade med så jävla sköna människor och blev alldeles för jävla full. Så helt sugigt var det inte. Men vettefan om det är värt huvudvärken och det krassliga allmäntillståndet idag.
Dock kan ju min sömnbrist från fre-lör (fick ihop ungefär 2 h effektiv sovtid) och taggning/genomförande av fallskärmshoppningen ha gjort sitt.

Nae ni. Summa summarum så kan detta ha varit en av de bästa helgerna i mitt liv. Iaf fredag kväll till lördag kl ~22:30. Från lördag kl ~22:30 och fram tills nu har varit jävlart skit.

Men imorgon är en ny arbetsvecka (YAY) och sen är det bara att tagga till för Luleå Kalaset. Väcker minnen från förra sommaren till liv, men som vanligt så får jag helt enkelt göra det ÄNNU bättre det här året.

Jajje.

Nae men vi säger väl så då tills vidare.

Ajöken möken