Midsommarafton

Var riktigt trevlig igår! Så himla mysigt att vara de man bryr sig allra mest om och de som man vet bryr sig om mig också. Så himla trevligt var det.
Surrade, skrattade, spelade kort och spelade kubb till strax efter tolv.

Det var allt jag hade säga om det egentligen för annars är allt baskemig s k i t känns det som.

Jag är omotiverad, uttråkad, less och självförtroendet är på botten.
Vad gör jag för fel? Är det mig det är fel på? Varför hamnar jag alltid i konstiga situationer? Leder jag mig själv in i fällan? Jag måste ju vara utvecklingsstörd eftersom jag verkligen gör det om och om och om igen.
Det är absolut inte "bränt barn skyr elden", det är "bränt barn försöker igen och igen och igen"...
Jag måste fan lära mig. Det är ingen idé.
Min värsta rädsla just nu är att bli kär. Det är jag verkligen livrädd för.
Just eftersom jag vet hur satans jävla ont det gör att få hjärtat krossat.
Det är inte problemet nu, problemet nu är att jag var naiv och dum. Kär var jag inte. Men dock gör det ont. Ont att bli förd bakom ljuset och få en rejäl monster-knack när man minst anar det.
Men så är det att vara jag. Det är vardagen. Så från och med nu ska jag skita i allt. Precis som jag sagt hundra gånger förut. Men nu ska jag fan göra det.
Skita i allt och hoppas att jag kanske skaffar en hund i framtiden iaf. En karl kommer inte finnas i mitt liv om varenda jävel ska bete sig som ett arsle från början till slut.
Ett jävla sätt dom har. Svinpälsar varenda jävel. Far åt fan med er! Girlpower. Visa att man fan i mig klarar sig utan karl.
Det blir en kraftansträngning men det ska fan i mig gå. Helvete!

Nu väntar jag på att Anna och Sofie ska kika förbi på filmmys. Ska bli skönt med en lugn tjejkväll utan jävla svinpälsar till karlar.
Ptja, egentligen var den här gången inte annorlunda någon annan. Bara det att det här var droppen som fick bägaren att rinna över. Nu är det kört liksom.

Ja ja ja.

Nu ska jag hitta på nåt.

Ajöken möken