Jag drömde för ett tag sen om Petter. Vi festade och han var så stolt över att han hade fixat ett jobb.Vi pratade om det, rent generellt hur han mådde och hur han trivdes på jobbet. Hur länge det skulle vara osv.
Han mådde bra i drömmen. Det är skönt att han har mått bra de gånger jag har "träffat" honom nu.
Jag saknar honom så jävla mycket. Det är helt sjukt. Vissa dagar gör det så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen riktigt.
Jag tror aldrig att det kommer gå över, bara att jag kanske lär mig leva med det. Fast att lära sig leva utan någon som man älskar, som känner en utan och innan och en person som betyder så jävla mycket för en är svårt. Som de allra flesta kanske förstår.
Fy fan åt helvete vad livet är orättvist ibland.
Men jag är glad att han mår bra i mina drömmar. Att han ser pigg och glad ut. Så där kvittrig och svamlig som bara Petter kunde vara. Det där som gjorde att jag älskade honom. Att jag fortfarande älskar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar