Hard working woman

Fyfan vad jag är slut i skallen. Helt jävla sanslöst. Den här veckan har jag hittills jobbat 31 timmar. 31 jävla timmar alltså. DET är sjukt. I måndags 11 timmar, kvart i 7 till strax efter 18. Sen igår, strax efter 7 till halv 7. Idag satt jag "bara" till klockan 17, men då var jag på jobbet kl 8 också. Behövde sova ut kände jag, vila hjärnan lite. Palasso (datasystemet i jobbar i) skulle uppdateras och ligga nere så då kändes det lika bra. Är inte mycket man som resehandläggare kan göra om det är nere. Sortera lite, pyssla på. Men saker att göra tar ganska snabbt slut. Surdegarna kan man inte heller ta tag i , för då behöver man Palasso. Inte kan man ta telefon, då måste man kunna titta i datorn. (Såvida det inte är en generell fråga).. Men på något vis så fick jag ändå förmiddagen att gå så jag kunde jobba ikapp sen när det öppnade igen där kring lunch. Så jobbade på bra fram tills det att jag gick hem.
Men imorgon kommer jag nog också sitta länge, men på fredag ska jag gå senast tre. Det blir skönt och kommer kännas lyxigt! Haha.

Annars då? Nä. Det är fan surdeg hela vardagen just nu känner jag. Allt känns grått och trist. Det är verkligen så. Jag känner att det är en ordentlig formsvacka nu rent själsligt. Men kanske är det så att jag är så färdig efter allt jobb att det helt enkelt faller sig naturligt att jag blir psykiskt utpumpad sedan? Jag inbillar mig det även om jag faktiskt vet att det varit en påfrestande tid på många sätt. Mycket intryck, mycket att smälta, många funderingar. Det är väl så. Hösten för med sig massa depressioner, tankar, ångest och sånt där. Sömnbrist och skit. Fast det har jag ändå försökt hålla undan så gott det gått. Det kommer bli fint det här. För jag känner ändå att jag faktiskt förtjänar att må bra. Trots allt så gör jag det också, fast det kommer små stänk av formsvackor- som nu. Men det går ju över, det måste någon om jag veta. De försvinner och vips är jag glad igen. Det är bara att försöka göra det bästa av svackan och bara kämpa på helt enkelt. Finns inte mycket mer att göra, eller hur?

Jag ska absolut inte gnälla och det tycker jag inte att jag gör heller! Bara konstaterar att livet inte riktigt känns så bra som det gjort. Fast det kommer tillbaka, det vet jag :)
Lite bättre blir det när jag lyssnar på underbara Kristian Anttila, min favorit just nu är faktiskt Intro på hans skiva 'Svenska tjejer'. Fast hela skivan tycker jag är mysig, men speciellt den låten. Rekommenderas starkt! :)

Hoppas allt är bra med er!
Ajöken möken