Jag tycker inte jag är en sådan genomrutten person faktiskt. Jag är egentligen väldigt snäll och omtänksam. Jag prioriterar andra framför mig själv och försöker verkligen att "behandla andra såsom du vill bli behandlad själv". Det funkar inte i alla lägen; men i de lägen det faktiskt fungerar så ser jag till att tillämpa detta. Men vad får jag tillbaka? Nada. Det är helt otroligt hur mycket allt kan fucka till sig under en sommar. Det är verkligen sjukt hur sårad, arg, ledsen och inte minst besviken jag kan bli på bara ett par timmar.
Jag anser mig inte vara en dålig människa. Jag gör verkligen inte det. Samtidigt tror jag på karma så jag antar att det är den som slår tillbaka nu. Det suger. För det spelar ingen egentlig roll hur snäll och omtänksam jag är; det slår ändå tillbaka. Precis som att någon drar undan mattan för mig. Jag faller. Handlöst och hårt. Slår i skallen så jag blir alldeles yr. Jag tappar andan och det tar flera minuter innan hjärtat slår normalt igen. Det smärtar, värker och dunkar överallt i hela kroppen. Som om mina blodådror är fyllda med nitroglycerin; redo att explodera vilken sekund som helst. Jag känner klockan ticka ner. Tick-tock-tick-tock-tick-tock.. ingenting händer. Som en enda lång väntan på något som aldrig kommer ske. Ångest.
Jag ska sätta mig på ballen och kedjeröka hela natten. Det är precis vad jag ska göra.