Hämtade mina sista grejer hos Petter igår. Fan vad jobbigt det var. Hela kvällen igår gick i ångestens tecken och somnade gjorde jag inte först strax efter tolv. Det vill säga alldeles för sent för mitt eget bästa; eftersom klockan min ringde ½6. Var bara att mökla sig upp.
Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så jävla jobbigt som det var. Men han var ju trots att min största och första och enda kärlek. Klart som fan det tar tid innan såren läker. Vad hade jag väntat mig?
Jag trodde jag hade spillt färdigt tårar för honom, men igår kom de igen. Ganska skönt att gråta, men jag ville ju inte göra det egentligen faktiskt.. inte pga honom.. inte igen..
Jag hoppas bara att det känns bättre till onsdag. Jag tänker inte ägna honom en endaste tanke när jag är i Stockholm. Inte en chans.
Nåja. Snart känns det bättre. Imorgon ska bli en bättre dag.
1 kommentar:
aaw, gud va glad jag blir när du skriver så :) och du har så rätt, i vissa saker känner man sig ensam i världen om/som. men så är det faktiskt inte, däremot tror jag att vissa håller tillbaka en hel del av sig själva men hade de visat upp mer av sig själva så skulle fler nog känna att man inte är så ensam om saker och ting som man trott. nu är ju jag väldigt öppen som person vilket även speglas i min blogg och det är väl både på gott och på ont. samtidigt som jag tycker att fler borde "komma ut ur garderoben" och bara vara sitt innersta jag så tycker jag nog ändå att det är bäst att inte blotta sig själv för hela världen. för det finns rötägg därute som vill en illa och som ibland av en slump eller med egen vilja tolkar det som skrivs på ett helt annorlunda sätt än det som bloggaren faktiskt skrivit och menat. på min blogg skriver jag mycket med glimten i ögat och bör därför läsas med en nypa salt, men jag har märkt att många inte förstår det och då blir det lätt misstolkningar, vilket är synd. nämen hej och hå vad jag pladdrar på här. hur som haver, kul att du gillar det jag skriver. fortsätt gärna läsa ;)
Skicka en kommentar