Det blir lättare. Det blir lättare. Det blir lättare.

Jag VET att det är rätt och riktigt, men det är de små sakerna jag saknar. Det är också de små sakerna som betyder något.

Fan vad det är svårt. Det är så jävla svårt.

Det är tur att jag har folk omkring mig som vill mitt bästa och som bryr sig om mig. Som frågar hur det är och lyssnar på mitt tjatande om hur jobbigt det är. Men det är viktigt att jag får ventilera mig, få ur saker och intala mig själv att det här är lika bra. Annars tänker jag bara på det själv och då blir det bara pannkaka av alltihopa. Vilket det i och för sig är nu. Pannkaka så det bara smäller om det. Till råga på allt flyttar Maja på onsdag och min bil ska till skroten. Allvarligt alltså? Min tur borde vända snart. Såhär dåligt kan det inte vara hela jävla året..

Nej fyfan, det är bra att jag försöker att ha människor omkring mig, för det är nu; stunder som dessa, när jag är helt ensam som alla känslor bubblar upp och jag bara vill ringa till Petter och säga "VAD FAN GÖR VI? Vi ska ju vara tillsammans!!"
Jag får helt enkelt försöka att göra något annat.. tänka på annat, även om det är svårt..

Ayah. Nu ska jag sätta mig på ballen (=balkongen) och sola lite. Maja kommer hit senare, så blir inte ensam så våldsamt länge till..

Ajöken möken.