torsdag 4 juni 2009

Livet, livet, livet

Det borde inte vara några problem. Två människor som älskar varandra.
I teorin fungerar det.
I praktiken.. njee.

Inte i vårt fall.

När jag läser det du skriver rinner tårarna, ögonen svämmas över och jag känner mig så jävla lycklig. Jag känner att jag har lyckats, jag har inte gjort dig besviken som jag så många gånger trott.
Samtidigt känner jag en sådan obeskrivlig och oerhörd sorg. Sorg att inte längre vara din. Att inte längre ha dig. Ha dig omkring mig.

Det är en sådan tragedi. Som en väldigt sorglig film.

Två människor som älskar varandra obeskrivligt, "soulmates", så ska den ene flytta och tvingas göra slut. Vem drabbar det i verkliga livet? Egentligen?
Sådana saker SKA bara hända i film. För där vet man att det alltid slutar lyckligt.
Det gör det inte för oss. Det som var Oss.

Det smärtar så i mig att jag inte vet hur jag ska göra med mig själv. Jag känner inget intresse för något alls.
Men det är väl som alla säger att "tiden läker alla sår". Det är klart det är så. Men just NU, just IDAG mår jag skitdåligt.

Att skriva hjälper alltid. Det finns så mycket jag vill säga men som jag aldrig får sagt när jag har en konversation med en annan människa. Men planlöst skrivande som t.ex här är rena terapin.

Det kommer bli många, långa, inlägg om det som varit. Hur mycket jag saknar Petter, hur dåligt jag mår, hur bitter jag är.. all over again.
Gamla Lino är tillbaka. Jag är inte lycklig längre. Jag är cynisk, bitter, ledsen och inte att förglömma; helt förkrossad.
Min enda trygghet har försvunnit, lämnat mig. Jag är ensam, självständig, singel.

Det läskigaste är inte att vara singel och "ensam" på så sätt. Det är bara det att Petter har varit med om så mycket MED mig. VI har gått igenom kriser, depressioner, flytt, jobb, plugg.... allt. Nu ska jag helt plötsligt klara sådant själv.
Det är sånt som skrämmer mig.
Men just nu i början är det självklart hjärtesorg, jag har förlorat mig största och hittills enda kärlek. Jag Är fortfarande fruktansvärt kär i honom. Det är klart.

Nu måste jag få vara ledsen, mitt hjärta är krossat.
Sedan får jag ta itu med alla de andra grejerna. Börja bygga upp mig själv from scratch.

Inga kommentarer: