Känner mig väldigt nere just nu. Varför vill jag inte gå in på här- då får jag bara skit för det.
Men jag har sjuk ångest, fryser, skakar, gråtfärdig, ÄCKLAD och jävligt förbannad.
Varför ska det vara så svårt att lita på folk? Särskilt sådana man älskar. Det borde ju inte vara något problem då kan man tycka. Eller hur?
Det ska vara en självklarhet, inte det minsta tvivel, villkorslös kärlek. Det är inte direkt vad jag känner, snarare självförakt, ångest, tvivel och svek. Känner mig inte det minsta värdefull eller älskad. Känns jobbigt och jobbigare kommer det bli.

Åsidosatt, försummad, fördummad, bortglömd, bortprioriterad... äckel.