Jag satt på toaletten- då slog det mig. Jag är faktiskt ganska lycklig ändå.
Vad jag har att gnälla över? Visst, jag kanske inte har ett stort socialt nätverk eller är ute och umgås med nya människor varje helg. Men jag har ju ändå MINA vänner och inte minst min familj!
Jag har Petter, jag får sova med honom i stort sett varje natt och träffar honom alltså varje dag. Min familj har jag jättebra kontakt med och jag kan faktiskt åka hem närhelst jag känner för det. De kommer ALLTID finnas där för mig. No matter what.
Sist men inte minst har jag mina vänner. Marina, Lina, Patric & Martin. Vi umgås inte så ofta, men jag VET att ni finns där. TACK!
Jag är inte världens lättaste människa att förstå sig på, jag är jobbig, krävande och lite handikappad ibland. Men ni står ut. I medvind och motvind. Damputbrott och missförstånd.

Vad har jag att gnälla över?
Nada.

Jag känner mig ensam ganska ofta. Men det gör väl alla ibland. Även om man skulle befinna sig i en drös av 100 människor så kan man känna sig ensam. Eller hur?