torsdag idag.
imorgon ska jag och patric till luleå. han ska röja loss på H&M och jag följer med som bärhjälp ;) hehe. nädå. jag ska faktiskt titta på en sån därnt förlängningssladd till min fönsterlampa, titta på en taklampa och ev. nya fönsterlampor. vi får se. måste ju hålla i plånboken nu lite grann. vet inte riktigt hur det blir i framtiden.
apropå framtiden. hur blir den egentligen? jag har fan inte den blekaste aning. läkaren som jag var hos i mitten av december (som också sjukskrev mig) skulle kalla mig på återbesök nu i slutet av februari. men jag har inte hört någonting alls. har de inte hört av sig till nästa vecka så måste jag ringa upp dem och boka en ny tid. fast jag borde ju få reda på mina provresultat i alla fall tycker jag?? men jag får väl tänka som så att om det vore allvarligt hade de nog redan hört av sig. så det var nog ingen fara med det.
jag börjar känna mig manad att lite smått söka jobb. jag har sökt ett par jobb nu i veckan. mest städjobb.
känns som att det är vad jag skulle orka med.
men vad som skrämmer mig är att i och med att min sjukskrivning går ut- ja då måste jag ju skriva in mig på arbetsförmedlingen igen. det känns inte det minsta roligt. jag är så jävla rädd att jag ska falla tillbaka till den där destruktiva cirkeln. jag känner att gå till arbetsförmedlingen och bli förnedrad och nedtryckt skulle bara få mig att må dåligt igen. det vill jag ju inte! jag vill kunna jobba och må bra. få allt att gå runt. men som det känns nu så är det inte en fråga OM jag kommer "falla tillbaka" utan snarare en fråga om NÄR. de där människorna var precis sådana människor som trycker ned andra utan att ens blinka. jag VET att det inte är deras jobb att fixa arbete åt mig, men de måste ju ändå vara en hjälp. det upplevde jag verkligen inte. tvärtom. jag upplevde dem som högdragna och väldigt överlägsna till sitt sätt att bemöta oss ungdomar. vafan förväntar de sig? de kan faktiskt inte bara trycka ner och säga "UT OCH SÖK JOBB. NU!!!!" de måste HJÄLPA oss. det är inte för intet det kallas arbetsFÖRMEDLING. jävla amatörer.
nu får jag säkert herpes igen för att jag stressar upp mig över det här. jävla arsle.
så nu ska jag lägga ner det där. ta det lugnt och känner jag att stressen och pressen är över mig så lägger jag helt enkelt ner. mer än så är det inte. jag känner mig oerhört ömtålig just nu. jag har precis "kommit tillbaka" efter att ha mått skit och det är inte alls mycket som kan få mig att falla tillbaka till det låsta och destruktiva beteendet. sömnlösheten, hjärtklappning, hopplösheten. jag behöver POSITIVA grejer nu. POSITIVT POSITIVT POSITIVT.

dressmann sökte vikarier. kanske ska söka det. vore nog en lagom början tror jag.
ajöken möken.