Tack & Förlåt!

var med marina idag och vi satt och diskuterade massa saker. mitt ute på en udde. vi satt på ett par vita plastmöbler i det norrländska och snötäckta landskapet. (exotiskt va?)
vi kom in på det här med TACK och FÖRLÅT. det är ju någonting man lär sig på dagis. säga tack för maten och säga förlåt om man på något sätt gjort någon eller något någon skada.
det är också de två orden man har mest användning för i livet. men hur kan det då vara så svårt att använda dem?
för många människor är det så svårt att säga "tack" eller "förlåt" att de helt enkelt inte används alls. även om det är något vi lärt oss långt innan x^2=x*x eller att moskva är huvudstad i ryssland, att det i sverige bor 9 miljoner människor eller att andra världskriget varade mellan 1939- 1945.
tack och förlåt har man mest användning för, det är de snällaste man kan säga och det är också det värdefullaste vi lärt oss, också det mest meningsfulla vi någonsin kommer att lära oss.
vem har användning för matematiska formler, geografiskt dravel eller historisk fakta i det praktiska livet?

varför är vi människor så fruktansvärt envisa, jag antar det är envisa det handlar om, och själviska att vi inte kan säga "tack" eller "förlåt"? till och med när vi sårat någon i vår närhet eller om vi fått något eller någon gjort något för oss, har vi svårt att säga just FÖRLÅT eller TACK.
är vi otacksamma eller är vi helt enkelt för stolta för att säga de där små (men ack så kraftfulla) orden?