det är inte länge kvar nu tills jag flyttar. det känns lite läskigt om jag ska vara ärlig. läskigt och vemodigt. nu när allt kommer till kritan är jag nog inte så jävla tuff som jag alltid trott, tuff när det kommer till att flytta i alla fall.
fast den insikten kom redan under min vistelse i stockholm.
nu kommer jag bo närmare hem och det känns faktiskt skönt.
känns vemodigt att tömma mitt fina, mysiga rum. jag har ju haft det sedan 04 så det är ett tag. minns när jag flyttade in dit, kändes väldigt vemodigt det också. var pirrigt att sova första natten. kände mig vuxen.

nu är det en helt annan grej än att flytta ut till bodegan. nu får jag något eget. ett eget hem! jag tvivlar ibland på om jag verkligen kommer klara mig. men det gör man alltid. klarar sig gör man alltid, på ett eller annat sätt löser sig allt.
mest av allt är det pirrigt faktiskt. riktigt pirrigt. roligt och pirrigt. få inreda och ha allt precis hur jag vill och vars jag vill. ha hur stökigt eller städat jag vill! enorm frihet!

det är en av de sista nätterna nu ute i min kära lilla, mysiga bodega. lite sorgligt att det ska stå tomt. många minnen därifrån, många som gärna får stanna där och några som jag gärna kommer ta med mig.

nu ska jag hoppa in i duschen, lägga en skön ansiktsmask och sedan gå och lägga mig. kanske tar med datorn ut i bodegan och tittar lite sex and the city. petter kommer ju inte sova med mig, så då får carrie, miranda, samantha och charlotte följa med mig istället ;)

ajöken möken