ska alldeles strax duscha, men tänkte bara varva ner lite efter massa uppstressande grejer.
som jag säkert nämnt förut är jag numera sjukskriven för depression. idag ringde också psykologen jag blev remitterad till. fick tid den 27e och jag tycker det känns jätteskönt.
morsan och farsan däremot är inte särskilt stöttande alls tycker jag. det första farsan sa var att det skulle påverka mitt jobbsökande (hur??!) och morsan sa "det kommer kosta". det känns inte särskilt stöttande, eller?
jag trodde faktiskt att de skulle vara mer stöttande och finnas där just nu. men tydligen inte.
de har tjatat hela hösten att jag ska besöka en läkare, när jag gjorde det blev det tyst. sedan ska jag ringa psykolog, det är vad de sagt i alla fall. vet inte om de bara sa det som ett hån eller om de faktiskt menade det. uppenbarligen sa de bara det som en smart sak att säga just då. "om du nu mår så dåligt din hypokondriker så gå till en psykolog". nu när det verkligen visar sig att det här inte är något jag bara simulerar och faktiskt ska besöka en psykolog visar det sig att det där bara var något de sa.
de väntade sig väl att ja, nu har jag varit sjukskriven ett par veckor - nu borde det bli bättre. jag borde vara frisk. nu har jag ju fått som jag ville. eller har jag det? enligt dem kanske.
jag vill ju må bra och få bekräftelse om att mitt beslut om att försöka ta tag i mina problem var det rätta beslutet.

tack marina och petter. jag har ert stöd. det räcker för nu.

... fast det viktigaste är väl ändå att JAG tycker jag tagit rätt beslut. det bästa beslutet jag tagit. jag ska ta tag i det som varit en börda för mig sedan tidig tonår.
hoppas det blir bättre. att jag känner att det hjälper och att jag mår bättre.
jag vill ju.

nu ska jag hoppa in i duschen och sen åka till petter!
hej hej hej hej !