jag hör raketerna smälla här utanför. de har visst tjuvstartat.
det får mig att börja tänka på året som varit.

Jag inledde 2008 med raderna:
"Nytt år. 2008. Jag fyller 19 om 16 dagar och ska jag vara ärlig så känns det väl egentligen inget speciellt med att fylla just 19. Det är ett år kvar tills jag får gå på systemet, och ett år sen jag fyllde 18 och därmed anses som "vuxen". 19 är ett mellan-år som känns onödigt, men som måste genomlidas, precis som 17."

Jag kan väl inte säga att mitt nittonde levnadsår var ens i närheten av vad jag hade väntat mig.

Det var nog så att jag gick in med låga förväntningar. Jag försökte att inte säga "2008 ska bli mitt år, jag ska göra det-och-det-och-det!".
Idag tycker jag att det var ett bra förhållningssätt till det nya och oskrivna bladet. Samtidigt som jag tyckte då att det var lite tråkigt att inte ha värsta visionerna om mitt nya liv.

Det skulle ju faktiskt bli ett helt nytt liv- studenten väntade! Vuxenvärlden, frigörelsen och befrielsen.
Jag var oerhört lycklig på min student, men vägen dit var svårt och krokig. Jag var less på skolan, ville hoppa av, jag mådde dåligt rent allmänt och det allra mesta var faktiskt pest & pina. Men jag höll ut. Envis som en gammal get höll jag ut ändå. Fram till 5e juni. Då tog jag studenten och var precis lika sprudlande glad som alla andra treor!
Ingenting kunde stoppa mig. Jag hade klarat den allra hårdaste biten under alla mina år i skolan. Slutklämmen på gymnasiet. Jag lyckades kämpa till bra betyg och kände mig ändå nöjd med min insats.

Jag festade och levde livet! Jag hade roligt och njöt verkligen av friheten, inte nedräknandet av dagar fram tills skolan började eller ångesten inför höstens alla uppgifter. Jag var fri!

I mitten av juli kom min moster och hennes familj hit, jag tog chansen och åkte med dem ner till Stockholm. Jag hade stora visioner om att jag skulle hitta ett jobb och så småningom skaffa lägenhet.
Ingenting blev som jag hade tänkt mig.
Ångest och depression tog över. Två veckor stod jag ut där nere. Hela tiden med den alltid lika positiva Linnea-fasaden och det envisa letandet efter jobb.
Den underliggande ångesten blev sig alltid påmind på ett eller annat sätt.
Jag trivdes där nere, jag älskar Stockholm. Men det har nog aldrig varit en stad jag kommer kunna bo i. Det insåg jag ganska snart.
Jag saknar familjen och vännerna alltför mycket.

I början av augusti åkte jag hem.
Jag har aldrig varit så glad för ett "misslyckande" i hela mitt liv.
Om man nu kan kalla det misslyckande. Det är väl egentligen inget misslyckande. Jag lärde mig något av det- jag vet ju nu vad jag INTE vill göra. Det förenklar hela processen avsevärt.

Sedan dess har jag bara försökt njuta av livet, ta det lugnt och återfå fokus i mig själv.

Träffade Petter för första gången i slutet av augusti. Dock tog det ett tag innan vi blev tillsammans. Vi tog det lugnt. Men det gjorde inte mig något. En höst har aldrig gått så snabbt och varit så lättsam som den här. Jag har alltid haft Petter bredvid mig. Alltid ett sms eller ett telefonsamtal bort. (Fast oftast har vi ju faktiskt varit med varandra!)

Hips vips så var julen här och hips vips så var julen över!

Det här året har verkligen var ett omtumlande år på många sätt, men det har varit ett nyttigt och lärorikt år för mig. Jag har växt både som person och som människa. Även om det inte märks och även om jag inte kan sätta ord på vad det är som förändrats så har det definitivt blivit en förändring. En ganska stor förändring.
Jag har en helt annan själslig känsla. Lugn? Lycka? Jag vet inte. Men jag gillar den och hoppas den kommer finnas här med mig ett bra tag framöver!

Jag hoppas på ett bra 2009 och hoppas även att DU också får det.

GOTT NYTT ÅR på er!