torsdag 25 september 2008

Vi har inte känt varandra i mer än en månad ändå är du den första människan som får mig att känna mig bra. Som jag känner att jag verkligen kan vara mig själv med.
Jag har så jävla roligt när jag är med dig, men samtidigt känner jag att jag kan prata med dig om det är något som tynger.

Jag ljuger inte när jag säger att jag aldrig har träffat någon som dig.

Det är mindre än ett dygn sen jag träffade dig och jag saknar dig redan. Fast det gjorde jag redan innan jag ens kommit in i hissen.
Det känns tomt att vara utan dig.
Ännu tommare att sova utan dig.

Du är så fin.
Så bra.
Så underbar.
Så jävla bäst.

Inga kommentarer: