Jag förstår mig verkligen inte på ER. Jag gör verkligen inte det. Ni har egentligen ingenting med mitt liv att göra. Ingenting! Men det förstår ju inte ni, era jävla gestapos. Ska kontrollera allt jag gör och allt jag inte gör. Ska hela tiden vara på mig om de saker jag aldrig genomför eller de saker jag aldrig fixar. Jag har ett eget liv, jag är 19 år gammal och har faktiskt lyckats skapa en vardag som fungerar för mig. Som jag trivs med. Visst, jag är inte rik, jag har inget jobb och jag bor fortfarande hemma. Men jag trivs. Kan ni inte finna er i det? Eller går er vardag ut på att klaga på mig? Tjata, tjata, tjata.. Jag undrar vem fan som borde skaffa ett liv?
Idag var jag ärlig. 110 % ärlig. Men det dög inte, för jag gav DIG inte rätt svar.
"Jag vill inte jobba. Verkligen inte och ja, jag sitter hellre på en parkbänk med Leffe Lidberg".
Förbannat vad sur jag blir. Ni förstår verkligen inte att ni bara stjälper istället för hjälper. Det är visst för mycket begärt att bara be er lämna mig ifred. Låt mig sköta mitt eget liv och ni sköter ert eget. Då blir det allra bäst. Att säga att ni bara förbarmar er över mig ger mig inte mer motivation. Det gör mig enbart förbannad.
Jag tror ta mig fan att jag ska ta upp hela hemma-situationen med soc. Jag pallar fan inte att bo här längre. Ert jävla tjat och gnat. Jag orkar verkligen. Fuck you guys. Jag klarar mig själv.