För att känna mig så övertygad om att jag mår bra och trivs som det är, så kan jag inte låta bli att tänka hur det kan vara. Eller hur det har varit. Jag känner mig ensam och övergiven. Framförallt ensam.
Jag saknar någon som ligger bredvid mig på morgonen. Som säger "godmorgon" med sömnig stämma och lägger armen om mig. Bara de där små sakerna som gör det så jäkla värdefullt.
Men nu vaknar jag i en dreggelpöl med armen om kudden. Ensam. Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan
Snart är det studenten! Yippie-kah-yeeeey. Men först väntar en vecka med MASSOR att göra.
Tre prov. Jag har inte haft en "prov-fri" vecka på ..pja, tre veckor. Minst två prov per vecka. Det känns som att skolan är det enda som cirkulerar i min skalle just nu. Vilket är ganska skönt visserligen. Man hinner inte ha ångest för allt annat.
Snabb uppdatering om läget.
Blabla.
Adieu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar