Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blir inte alltid som jag har tänkt mig.Jag hade väldigt höga förhoppningar, jag trodde att jag för en gångs skull kommit till en punkt där all min olycka vänt. Att mitt trassel till liv hade rett ut sig, att jag för en gångs skull fått uppleva lycka. Fått känna vad lycka var, fått uppleva lyckan och framför allt fått behålla lyckan.
Tänk så fel man kan ha. Tänk så kapitalt fel jag hade. Det var ju verkligen inte så. Det var långt ifrån så. Återigen skulle jag hamna i en djup depression. Återigen skulle jag ha känslan av att mitt liv är ingenting värt.
Jag börjar faktiskt undra nu om det verkligen är så att lycka inte är ett permanent "tillstånd". Lycka är bara små känslor, tillstånd och ögonblick. Det är inte något permanent, det är bara något man upplever i vissa situationer.
Men varför säger då vissa människor att de är lyckliga? HELA TIDEN?
Varför dem och inte jag? Vad är problemet? Vad gör jag för fel?
Måste jag alltid gå på NIT på NIT på NIT? När kommer vinsten?
Men jag är glad för din skull, även om jag inte visar det. Även om jag var väldigt otrevlig mot dig senast vi pratade och kallade dig en "pretantiös skit" så är jag glad för dig.
Det handlade väl mer om att jag kom till insikt just i det ögonblicket att jag inte skulle få träffa dig igen, att vi var finito. Det vi hade (om vi hade något) varade enbart för ett ögonblick. Jag var återigen lämnad åt mitt öde, min depression och mig själv. Jag är min största fiende och det är egentligen bara jag själv som bryter ner mig och min person.
Men då är jag en känslo-människa också. Det är så det är, inget att göra åt.
"En dag kommer lyckan åter till Sherwoodskogen, jag lovar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar