jag har ingen aning om varifrån detta tillstånd härstammar, eller varför jag alldeles plötsligt känner mig ensamast på jorden men en sak som är säker är att det är inte är angenämt.
det känns som att allt bara rasat, allt jag kände mig så glad och lycklig över är som bortblåst. det enda som återstår är ruinerna av vad som kan ha varit lycka.
allt jag vill göra just nu är att gå och lägga mig, för att sedan aldrig mer vakna upp. jag vill verkligen bara ligga i min säng och sova, sova, sova.. tänk så underbart det hade varit.
slippa tänka på vad morgondagen ska föra med sig, på besvikelserna. det är så det känns just nu, allt jag får ut av dagarna är besvikelse. jag har försökt att inte ta livet på alltför stort allvar, jag har skrattat åt mina misstag och tabbar. vad har jag fått för det? olycka såklart. OLYCKA.
varför är det så egentligen?
just när det känns som att det är bra, så skiter det sig och man blir återigen depressiv och vill helst av allt bara sova.
jag orkar verkligen inte, usch vad less jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar