åh. snart dags att gå hem. fan så skönt.
var på en alldeles underbar promenad på lunchen. det var så fint väder ute och jag fylldes av en sån där damplycka ni vet när man bara går omkring o fånler? man undrar "varför har jag någonsin varit bitter? livet är ju fantastiskt!" så där schitzo-lycklig som bara jag kan bli... nu väntar jag bara på bakslaget, det brukar ju komma efter en damplycka-attack.
ne, nu ska jag inte vara sån. jag får försöka hålla mig positiv.
ska ju faktiskt hem o tvätta undan det där satans lasset som hånar mig så fort jag går in i garderoben. ska bli fantastiskt skönt att få bort det.

ajöken möken