Jepp. Idag är det ett halvår sedan min bästa kompis lämnade mig. Han var inte menad för denna värld och jag intalar mig själv att han mår bättre nu. Men då blir jag egoistisk o tänker "MEN JAG DÅ?"
Jag repar mig. Men det är fortfarande tungt och jag förstår det egentligen inte. Fortfarande, efter 6 månader, tänker jag "Måste ringa Petter!" det är sjukt hur mönstret sitter i. Det är ju faktiskt han jag vill ringa om jag råkar se Apan, nån ful brud, nån person vi pratat om, killar, tjejer, jobbet, livet, fester... allt. Han förstod och hade samma humor som jag. Vi garvade åt exakt samma saker. Ingen förstår ju dom nu. Ingen. Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Fy fan vad livet är orättvist.
Ja, nej men så är väl sinnesstämningen idag.
IGÅR å andra sidan var det bättre.
Jag städade lägenheten kliniskt (fuskade väl lite som vanligt, men bakom soffan var jag allt med snabeldraken!) och nu luktar det så rent o fräscht!
Sen käkade jag o Elin middag från Max, Sara fick titta på. Hahaha. Nae. Men ja, sen glodde vi lite TV.
Sen tjoff in i duschen o sen hann jag med lite måndagsmys med tända ljus o mys under filten. Åh. Så mysigt. Äntligen. Men samtidigt; är sommaren över nu? Hade faktiskt vantar på mig idag när jag cyklade hit. Skönt, då slapp jag frysa. Deprimerande; då är sommaren över. BLÄÄ.
Ja näähää ni.
Jag ska allt vända den här dagen. Fast den är egentligen inte så dålig. Jag var glad när jag vaknade idag. Blev bara ledsen när jag insåg vilken dag det var. Men jag får försöka bibehålla det braiga för det dåliga kan jag inte göra något åt ändå...
Ajöken möken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar