13e februari

Ja. Vilken vecka.
Jag har jobbat på och slitit. Varit trött dygnet runt. Men ändå lyckats få något gjort. Fram till ja, onsdag eftermiddag. För då rasade allt. Jag orkade vara på torsdag och det gick relativt bra, men på fredag var allt så kolsvart så jag gick hem strax innan lunch. Jag antar att chocken lade sig lite då, sen var jag alldeles förfärligt trött också efter att ha sovit för lite.
Så jag gick direkt hem till Fagge och stannade där hela fredagen.
Vi åkte skoter och åt godis. Tittade på TV och skrattade en himla massa. Jag behövde få vara med min familj. Jag kände verkligen att jag inte orkade varken fika med Hanna eller ta en promenad/äta middag/svulla med Patric. Förlåt. Men jag tror nog ni förstår.

Så igår var vi i Kåbdalis hela familjen och Catti förstås. Det är så underbart att åka slalom. Det är verkligen det bästa jag vet. Sittliften är såklart läskig, men efter ett par gånger gick det rätt bra.
Har lite träningsvärk idag, men det får man väl leva med.
Sen kom Petters föräldrar förbi som sagt. Vi pratade om Petter, begravningen, Petter, oss, dom, vi, Petter, lite begravning... Det var skönt att träffa dom. De såg så slitna ut. Herregud vad jag hatar att det har hänt. Men nu måste man bara arbeta sig uppåt. Sakta men säkert.

Sedan kom Kenny förbi en sväng, jag gissar att jag inte var så bra sällskap, men jag tror nog att han förstår. Sen gick jag och la mig rätt tidigt. Sov väldigt gott i natt. Det var skönt. Drömde massa om tvätt så jag antar att jag måste ta tag i den imorgon. Inte skjuta upp det.

Idag skiner solen och jag planerar en härlig promenad. Skönt att få rensa tankarna lite.
Sen kommer Sussie förbi på middag. Det blir trevligt. Hon är en fin tjej och har själv gått igenom rätt jobbiga saker nu på senaste. Så nu får hon vara min klippa att luta sig emot.

Ni har alla varit underbara och ni har agerat precis som "man ska". Jag vet att det är svårt för er att veta hur ni ska agera, vad ni ska säga och hur mycket "på" man ska vara. Men ni är änglar och det hoppas jag att ni vet.
Ni vet att jag och Petter hade en konstig relation, men ni vet också att jag hyser en djup kärlek för den där grabben. Jag älskar honom. Jag har hatat honom många gånger, men jag har älskat honom lika starkt desto fler. Så är det. Det vet ni. Ni vet också att vi hade något som ingen annan vet om och ingen annan förstår.

Nåja. Nu ska jag dricka mitt kaffe och försöka sätta igång.

Hoppas allt är bra med er.

Ajöken möken