Du sticker in ditt finger i mitt huvud och rör om

Jag har försökt vara positiv, lägga vikten på det positiva som händer och inte slösa energi på saker som INTE händer.
Det har fungerat onekligen då den här hösten har varit väldigt bekymmersfri (nå, allt är relativt) och depressionsfri. Jag förväntade mig en höst av besvikelser, sömnlösa nätter och rödgråtna ögon. Det brukar oftast vara så på hösten för mig.
Men inte den här hösten. Då har jag varit glad, för att jag TÄNKT positivt. Alltså det är ju helt otroligt hur det faktiskt fungerar? Okej, inte alltid. Men oftast.

JA. Jag har haft perioder/tider/stunder när jag bara velat lägga mig under täcket. Men ÅTERIGEN väljer jag att se tillbaka på det positiva och inte "återfallen" eller "groparna" jag har trillat ned i.

Jag är lycklig. På riktigt är jag lycklig. Jag saknar ingenting. Ja, klart jag saknar en karl ibland. Men samtidigt trivs jag förjävla bra med att vara singel just nu.
Men då kommer de där stunderna, som idag när jag var i Luleå. Jag tänkte på i somras, "Ja, här gick vi", "Här satt vi", "Här käkade vi"... det är så jävla jobbigt att såna där grejer sitter så jävla djupt rotat för detta tillbakatänkande och saknaden av det som varit gjorde mig ledsen idag. Jag var väldigt besviken och faktiskt något utmattad av att fått, ett halvår senare, gå igenom det där känslospektret igen. De där välbekanta känslorna som jag trodde att jag gjort mig av med en efter en under det här halvåret som gått.
Ska jag vara ärlig så tror jag att "Stockholms-incidenten" rotade sig djupare än vad jag trodde. Jag VET att jag förtjänar bättre än vad den där bajskorven gjorde mot mig, eller ja, vad DE DÄR BAJSKORVARNA gjorde mot mig. Men jag kan ju ändå inte låta bli att sakna det som var.
För det var den bästa sommaren i hela mitt liv.
Jag försöker att tänka framåt, för tänker jag bakåt och blir en "jag längtar tillbaka till.." så blir jag ju knäpp och kommer aldrig komma vidare härifrån.
Men fan att jag skulle vara lite lite lite lite svag idag och trilla dit igen. Jag trodde faktiskt att jag var klar med DET DÄR. Men ne. Så var inte fallet.
Det känns bättre nu, men jag är ändå lite irriterad att det satte sig så pass djupt.
Men det tar tid att komma över något sådant. Det är klart. Herregud. Jag har gjort ett bra jobb, det tycker jag allt. Jag har kommit långt och uppenbarligen har jag en bit kvar. Men jag klarar det. Herregud, jag är ju som Pippi Långstrump, fast starkast i världen MENTALT. Okey. Kanske inte. Men vi låssas att det är så.

Nu ska jag bädda rent i sängen, sen ska jag peppa för första dagen på nya jobbet imorgon. Spännande!

Hoppas allt är bra med er, här är det okej.

Ajöken möken !