Hujedamig

Alltså jag borde ju fan .. jag borde egentligen inte vara så seg som jag är. Egentligen. Alltså allvarligt. Varför? Vår-depression? Fast jag är ju inte deprimerad egentligen, inte särskilt trött heller eller utmattad. Eller jo utmattad är jag ju. Som jag jobbar och sliter vore det konstigt om jag inte var det.
Men det är som att jag är omotiverad. Men det är väl bara en svacka kanske, har ju varit på topp nu ett bra tag så det var väl dags att bli lite otaggad. Det är väl bara på sin plats.

Omotivation till trots så kämpar jag på. Produktioner och telefonsamtal hit och dit. Upp och ner. Fast det är väl bra på ett sätt att jag har mycket att göra och tvingas arbeta, tänk vad trist det hade varit annars?
Idag har det ändå hänt ganska mycket. Många har ringt, men mina förband har precis kört lön och då kan de se sina lönespecar (=ringa och gnälla hur lite de fick.). Så det ringer nonstop. För det mesta är dom trevliga. Det är jag glad för. Fast lite är det väl kanske för att jag säger det dom vill höra. "Jag fixar det." "Det löser sig" "Det går att göras retroaktivt, ja". Hade jag svarat nej på varenda fråga kan jag tänka mig att det varit annorlunda.
Men dom ääääär ju så trevliga, vem kan säga nej då liksom? Givetvis gör jag inte något olämpligt eller rentav olagligt, men jag försöker alltid lösa situationen och gör kanske lite mer än vad jag borde. Men som sagt, de äääär ju så trevliga.

Idag har jag tvättat. Massa. Fyfan alltså. Ska ALDRIG mer samla på mig såhär mycket tvätt någonsin igen. Aldrig. Jag lovar mig själv det. Fan vad det är vidrigt tråkigt. Inte för att jag hade gjort så mycket annat om jag inte haft mastodontmycket tvätt. Jag hade ätit chips och dip. Så det var väl lika bra att tvätta då kanske. Slippa bli fet. Men det blir jag väl ändå eftersom jag har hiss i denna byggnaden, vem fan ids ta trapporna när det finns hiss egentligen?
Jag springer ju fan i trappor på jobbet hela dagarna. Där finns det visserligen en hiss, men det går fan snabbare att ta trappor så då tar jag dom.

Nä nu ska jag ner och smälla i sista maskinen för idag. Sen får det fan i mig vara nog. För idag i alla fall!

Ajöken möken !