Idag är det måndag igen. Rätt skön helg måste jag säga, har mest varit hemma på Fagge. Har ingen som helst lust att festa så det kändes skönt att bara umgås med familjen istället. Käkade god mat och så.
Igår var jag (hör och häpna!) och tränade. Morsan ringde och väckte mig strax efter elva, "StepIn öppnar klockan tolv. Be there!" Så jag pallrade mig motvilligt iväg. Fan vad tungt det var. Jag har blivit jättesvag och senig. Alla mina muskler har tynat bort, morsan garvade åt mina spindelarmar. Så illa var det.
Det kändes givetvis skönt efteråt, men fan vad tråkigt det är med gym. Herrejisses. Förut kunde jag tycka att det var roligt faktiskt, tränade där en eller ett par gånger i veckan. Men nu höll jag på att dö av tristess efter en timma. Vad som räddade mig var tanken på den underbara vattenmassagen efteråt.. Den är underbar!
Åkte hem till Fagge sen och hjälpte mor min med palt. Det var himmelskt! Promenerade sen hem. Skönt med en kvällspromenad.

Idag har jag jobbat.. har väl gått okej, men verkligen inte mer än så. Börjar känna mig jättehängig och börjar fundera om det kanske är en förkylning på gång.. känner mig så där halvfebrig och har haft en blixtrande huvudvärk som kommit lite av och till hela dagen. Men annars har det var ok. Bättre än förra veckan.. tror seriöst inte att något nånsin kommer slå den. Fruktansvärt. Vurpan med cykeln var liksom gräddet på moset om man säger så.. inte så roligt alls.

Nåja snart kommer min fina fina älskling hem som jag saknar så jäkla mycket. Det är fan i mig helt sjukt att det är två veckor sen jag åkte ner! Fan vad tiden går fort.. jisses alltså. Men det är väl tur tror jag..
Anyway, ska bli skönt att få krama om honom igen. Att han ska sova här större delen av tiden som han är här.. kommer kännas liiite "som vanligt". Som det var innan han flyttade. Visst var det kanske lite jobbigt ibland att aldrig få vara ensam, men han är ändå min fussi och nu vill jag verkligen vara med honom så mycket som möjligt. Givetvis kommer han vara med sina polare och så, men vi kommer iaf få sova tillsammans och det gör mycket bara det.

Ayah. Nu ska jag slänga mig i soffan och titta på Färjan. Jag säger då det. Vilket liv jag har, eller ja, inte har kanske.

Ajöken möken