häpp!

Vips så var det torsdag imorgon! Jisses vad den här veckan har gått fort! Skönt skönt skönt. Jag klagar verkligen inte. De närmsta veckorna får gärna FLYGA iväg, så jag får träffa Fussi snart. Saknar honom väldigt väldigt mycket. Helt sjukt. Jag bara går o längtar hela tiden <3 Det är en lång tid.. så här länge har vi inte varit ifrån varandra. Någonsin. Eller ja när vi hade vår paus. Men det räknas inte tycker jag! Det längsta innan dess (och efter det!) var när jag var i Turkiet. För ganska precis ett år sen. Okey, 11 månader sen då! Det var verkligen terror minns jag. Första dagen längtade jag bara hem. Det är rätt sjukt egentligen med tanke på hur länge jag längtade efter att få åka dit! Det blev lite bättre. Särskilt på dagarna när vi hittade på saker och badade. Men på kvällen när vi skulle sova blev det alltid jättejobbigt. Vad jag lärde mig av det; det blir desto bättre när man väl ses igen! <3

Jag har mått riktigt risigt den senaste veckan. Haft ont i magen, huvudet, svårt att andas, ångest.. ja. Det är nog en härlig blandning av allt. Jag har haft lite oro över jobbet. Hur länge kommer jag stanna? Etc. Maja blev sjuk, Petter flyttade.. det var liksom allt på en gång. Små grejer blev stora grejer.
Det känns väl lite bättre nu, men jag har fortfarande ångestattacker. Igår när jag skulle sova kunde jag inte andas. Var som att ett stenblock var på min bröstkorg. Små, små korta andetag inåt lyckades jag med. Men kunde inte andas ut. Riktigt läskigt! Fick det på jobbet idag också, även när jag var hem till Fagge och käkade middag. Bara sitta och vänta ut det. Koncentrera sig på att försöka andas. Efter ett tag domnade mina armar bort, det var lite läskigt. Kändes som att det spolades iskallt vatten i mina blodådror. Men det gick bra. Jag lever! :P

Tänkte hoppa in i duschen nu, sen ska jag nog sova. Känner att jag bara vill sova bort den här tiden som är kvar nu. Jobba och hem o sova, jobba, hem o sova. Det är inget liv, jag vet. Men mitt liv är faktiskt 113 mil ifrån mig just nu så det är inte så konstigt att jag inte känner för något.

Hoppas ni mår bra!
Ajöken möken.