Igår flyttade Petter och jag har aldrig varit med om något jobbigare. Fruktansvärt. Men vi ska klara det här, det vet jag. Jag känner mig positiv och räknar ner dagarna tills vi ses igen! Kan knappt vänta..
Måste säga att det känns ovant det här med distansförhållande, men det har hållt för andra- så nog fan ska vi också klara det! Visst fussi?
Idag har jag jobbat och slitit. Hängde på låset på jobbet redan 05:59. Haha!! Men det var fan terror att vara hemma, ville bara iväg. Kändes konstigt att inte ha någon att säga hejdå till, att ha någon att komma hem till på lunchen och någon att gå och lägga sig med på kvällen. MEn jag antar att jag vänjer mig. Jag behöver kanske leva lite själv också känner jag. Är nog lite VÄL beroende av att alltid ha folk omkring mig. Men det är väl så när jag kommer från en relativt stor familj. Det blir väldigt lugnt när man helt plötsligt är själv.. Det jobbigaste är väl inte ensamheten i sig, det jobbigaste är väl att jag inte riktigt står ut med mig själv alla gånger. Kan låta tragiskt men jag tröttnar ganska snabbt på mitt eget sällskap- då jag inte är ett särskilt bra sådant alla gånger. Ganska gnällig och krävande. Men jag ska skärpa mig! Lovar. Risken finns att det kommer sluta i gråtattacker och panikångest mer än en gång. Men det är väl samtidigt något jag måste arbeta bort. Det försvinner nog inte med ett knäpp bara så där. Vägen dit kommer bli trög och jobbig, men det ska fan i mig gå! Jag måste lära mig att vara ensam. Det är bara så.
Imorgon börjar jag.
Då ska jag tvätta hela eftermiddagen (säkert långt in på kvällen också) så det är perfekt träning. Träning. Vad dumt det låter, jag borde känna mig själv ganska bra efter 20 år. Men jag förvånas ständigt av mig själv och mina knäppa idéer och tankar. Fast samtidigt är det väl just det som är tjusningen med mig själv. Vad vet väl jag!
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen gå och lägga mig. Hade tänkt hänga på låsen 05:59 imorgon också!
Ajöken möken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar