Usch vilken ångest jag har.
Jag går omkring och är nervös. Eller det känns som det. Känslan i magen är densamma, fast känslan i bröstet är en helt annan. Det river och trycker. Hjärtat slår i 190 och jag vill bara gråta hela tiden.
Jag saknar Petter. Det gör jag.
Jag är orolig för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar