åh. det börjar gå upp för mig att petter kanske kommer att få rätt ändå. igen.
det är nog ett måste att flytta härifrån om jag någonsin vill ha ett värdigt jobb. eller egentligen ett jobb överhuvudtaget. var precis inne på arbetsförmedlingens hemsida, det fanns 10 lediga jobb här i boden. 10 jobb. fattar ni? (det är ju inte precis 10 arbetssökande ungdomar här.) sen krävs det erfarenhet/utbildning på många av jobben så de är bara att stryka.
kanske kommer det ploppa upp lite jobb i och med gallerian. men de platserna är nog redan tillsatta sedan länge. känns ganska meningslöst.
det blir nog att flytta till norge. eller kanske till skellefteå? det är en trevlig stad. umeå är också fin. men finns det jobb där då? kommer verkligen allt lösa sig bara för att jag flyttar?

annars är inte livet piss, skit och senapsgas. jag är lite nojjig och paranoid. vet inte riktigt vars allt det kommer ifrån. men förutom det och den ångest det medför, är allt bra.
det snöar så fint ute (fast nu börjar jag bli lite less) och jag börjar äntligen bli frisk.
lägenheten är ren och fin (drog en snabb skurning här... luktar fräscht i alla fall) och jag är ren i all fall. fin vettefasen, med mina svarta ringar under ögonen. men det är väl en charm i det också antar jag.

var hem en sväng och åt palt. fruktansvärt vad gott det är med mjölklumpar doppat i smör! till efterrätt blev det kolaglass. underbart. det är min absoluta favoritglass. är vanligtvis inte alltför förtjust i glass, men den är lovely! till det serverades självklart kaffe!

imorgon väntar handling. dasspapper, kaffe, mjölk, salami, nageltång, pincett och disktrasor. sådärja. en fin handlingslista! (kom ihåg det där nu, lino.) .. ja, snöar det som idag så ställer jag in. är inte alltför sugen på att plumsa i snö. uh.

ikväll är det beck! yey. det är bra. lite läbbigt att sitta själv och titta. (jo beck kan vara lite läbbigt ibland). jag får väl hålla min lilla nalleboban i handen. eller tassen. (slänger in en bild på nalleboban.) hon (jepp, det är en HON) har hängt med mig i vått och torrt. jag fick henne när jag föddes av min moster och sedan dess har hon alltid varit vid min sida. ni vet som emil och alfred. "du o jag alfred", fast "du o jag nalleboban".
till en början var hon alldeles fluffig, vit och relativt stor. idag är hon skrynklig, liten och ser ut att vara minst 100 nalle-år. 100 år av trogen tjänst, det vill jag lova!

ajöken möken