jag vaknade i tid idag. morsan väckte mig kring tio och strax därefter kom jag mig upp från soffan. (ja jag sover på soffan numera, kan inte sova därute..)
dock tar det ett tag innan jag masar mig upp. morsan hinner skrika både en och två gånger- även bli riktigt irriterad. men det är sån jag är. jag ställer alltid klockan lite tidigare för jag vet att det tar ett tag innan jag kommer mig upp. vill gärna dra mig en stund och vakna till lite i sängen. samla kraft.
sen när jag väl tar mig upp har jag ett jävla humör, det har jag förresten redan innan jag tagit mig upp ur sängen. jag gissar att jag ärvt det av min moster, hon och jag är alltid som åskmoln när vi råkar vara på samma ställe. t.ex i deras torp. de sörmländska skogarna skakar i och med att vi har klivit upp. utbrotten avlöser varandra. vi är inte snälla människor förrän vi fått vakna till liv med hjälp av kaffe. men det är väl en tjusning i det också antar jag. (vi är faktiskt snälla annars ju!)

dagen har jag spenderat hemma, tagit det lugnt. såg en läskig dokumentär om britternas tandhälsa. jag kan säga att när det var slut vet jag en som sprang upp och körde med tandtråd och borstade tänderna RIKTIGT noga. fy vad hemskt det var! hur kan man låta sina tänder fara så illa? dricka läsk, äta tio kilo socker till varje måltid, strunta i att borsta tänderna, dåliga matvanor osv.

när min chock från programmet lagt sig tog jag mig ut på en promenad. klockan var då ett och jag hade varit vaken i tre timmar. kändes som en evighet, jag var så trött. men jag tvingade mig ut, jag vet att jag brukar bli piggare efter en promenad och dagsljuset var jag i stort behov av. det var en riktigt skön promenad, 40 minuter fick jag ihop. dock tog jag det väldigt lugnt, gick jättesakta- vill inte förvärra min förkylning. men det gjorde inte så mycket att jag inte körde power-walk. det kändes skönt att gå helt i min egen värld och bara fundera. jag hade inte mobilen med mig och därmed ingen musik heller. bara jag och mina tankar. riktigt skönt och behövligt.

åt en riktigt nyttig middag också (att jag sedan drack varm choklad med grädde behöver jag inte säga!). men den var inte så mättande, innehöll inga kolhydrater (förutom den i mjölken) så det känns inte som att mättnaden höll så länge. nåväl. gott var det i alla fall. (lax & gröna bönor, gurka, morötter och morsans hemmagjorda dillsås. mm...)

ikväll får jag äntligen (äntligen äntligen!!) sova med petter! som jag saknar honom. vi har inte träffats sen.... lördag. OH MY GOD. haha. nej men det känns ju som en evighet.

nu ska jag snyta mig, niagarafallen har förflyttat sig till min näsa. tack för det! (näe)

ajöken möken!