bitterfitta..?

	ja, det är väl vad jag är. vet inte hur många gånger (ett oräkneligt antal..) jag har hört ”vad bitter du är”. jag vet inte, ska jag låtsas vara kvittrande glad? (jag är inte glad) ska jag låtsas att jag är nöjd med tillvaron? (det är jag inte, eller egentligen är jag det. men är man nöjd är det ju inte heller bra tydligen...) anledningen till varför jag har min blogg är för att jag (ingen annan än jag) ska kunna vädra mina tankar, skriva av mig vad jag tycker och tänker om vissa saker. i mitt liv händer det inte enbart bra grejer. i vems liv händer det enbart bra saker? mitt liv är mitt liv. min blogg är min blogg. jag bestämmer själv vad jag ska skriva och inte skriva i den. i mitt fall är det så att jag skriver som bäst och tycker mig få ut mest när jag är arg, irriterad eller deprimerad. det är då jag har störst behov att skriva av mig. jag älskar att skriva, har alltid gjort och kommer alltid göra! om jag skriver om BÖNAN och hennes grodögon eller min egen depression, bitterhet i största allmänhet eller vad som helst spelar egentligen ingen roll. bara jag får skriva. orka vara en människa som ALLTID är glad och bara skriver ”hej hej idag är jag JÄTTEGLAD. hejdå. pussspuss”. jag har ambitioner i mitt liv. men just nu befinner jag mig i en fas där jag inte orkar med ambitioner, mål och jobb. jag tar en dag i taget och just idag var det en bajsdag, då måste det få vara en bajsdag. att ha kravet på sig själv att ständigt vara glad och alltid lyckas kan inte vara bra. man måste få vara ledsen och arg ibland för att uppskatta de bra dagarna. tack och adjö.