varför är jag en sån jävla hagga ibland? varför kan jag inte bara, för en gångs skull, vara lycklig? bara VARA lycklig?! måste jag alltid (alltidalltidalltid) se problem problem problem och inga lösningar. bara ett totalt jävla svart mörker.
envis är jag. envis är mitt mellannamn. jag är för envis för att ge med mig, inse att jag är lycklig. att jag inte borde fundera så jävla mycket. finna mig i den situation jag befinner mig i, med de människorna jag är. finna mig i att jag har en förbannad jävla tur som har det så bra som jag har det. varför gnäller jag? varför är jag deprimerad? jag har ju ingen som helst jävla anledning att vara deprimerad?
lite mörker har väl fan ingen dött av. svält dör människor av. sjukdomar. fattigdom. men inte mörker.
jag blir så jävla pissed på mig själv.

det värsta är att jag inte kan göra särskilt mycket åt det, för det är sån här jag är som person. är hela jag bara en patetisk själ som aldrig får ro? jag blir rädd för mig själv.