dance, dance, dance...

helgen (typ igår och idag) har varit bra. härlig. skön. lat. fridfull.
åkte buss till stan igår kring två (gratis! tack busschauffören). knallade in på soc. och lämnade in mina papper.
skäms så mycket när jag gå in dit. oftast sitter det antingen missbrukare eller invandrare där. alltså, det är inga fördomar- det är så! .. känner mig alltid illa till mods. inte för att jag tror att narkomanen ska sticka en kanyl i arslet på mig eller att invandraren ska slå mig och ta alla mina pengar.
bara känslan att jag på nått sätt ska inbilla mig att jag befinner mig i samma situation som dem.
jag har tak över huvudet, jag får mat varje dag, jag har inte ett missbruk som tar alla mina pengar, det har inte hänt mig massa skit, jag är inte på flykt etc.
fast ändå är jag ju tvungen att gå dit. eller okey. jag skulle nog överleva. jag har ju ingen familj att försörja eller räkningar att betala. men alla vill väl ha pengar? orkar man inte jobba så får man fixa det på annat sätt.
nu har jag dessutom RÄTT till stöd pga min sjukskrivning. känns så jävla skönt att ha fått det bekräftat.
jag är inte lat eller galen. jag är deprimerad. jag mår dåligt. jag fick 37 poäng på testet. hade man 40 skulle man läggas in på psyket. slutsats: ordentligt deprimerad är vad jag är.
men inte så länge till. det är inte roligt eller skönt. det är ångestfyllt och krävande.
jag hoppas den där psykologen ringer. men det gör han nog inte i veckan, det är ju julafton och allt. sen nyår. psykologer är nog också lediga. även psykologer.
men jag klarar mig. jag längtar till julen. maten. presenterna. umgänget. snön (!). kalle anka. men mest av allt längtar jag efter lugnet.
ingen stress. bara äta och se tv. ha trevligt. jag ska njuta av julen i år. det lovar jag.

nu vill jag träffa petter. saknar min baby. massa.

godnatt era munterjökar!