Hej Hej.
Hemma igen efter en oerhört skön vecka i Turkiet.
Ska dra hela storyn!

Vi åkte till Kallax vid fem-tiden på fredan. Åkte tidigare eftersom morsan skulle växla pengar och växelkontoret stängde 18. MEN så kommer vi dit och det visar sig att växelkontoret öppnar två timmar innan avgång. Så vi spenderade x antal timmar på flygplatsen med att göra.. pja.. ingenting.
Men efter en låååååång väntan så kom äntligen planet och vi åkte mot Antalya! Lång och tråkig flygresa- gammalt flygplan och sura flygvärdinnor. Men vi överlevde det också och anlände på Antalya flygplats vid 2-3 på lördag natt.
Åkte sedan buss till Alanya, stannade till bortanför Side- "kisspaus". Oerhört onödigt- vi ville mest av allt bara komma fram till hotellet!
Till slut kom vi fram efter 12 timmars väntande och resande. Sov ett par timmar och gick sedan upp och åt frukost.
Jag var deprimerad och ville allra helst åka hem. Jag saknade Pete, var trött, irriterad och förvirrad. Istället för att tänka "Äntligen är vi här!" så tänkte jag bara "Vad i helvete gör jag här?!".
Blev sedan bättre när vi knatade in mot stan och kikade runt där. Gick sedan ner till stranden o solade och badade! Helt underbart.

På söndagen anlände min morbror också!
Var prat om att han skulle hänga med- men sedan blev det ingenting eftersom han inte fick tag på någon Sista Minuten-resa. Fast tydligen hade han snackat med morsan precis innan vi åkte- så hon visste hela tiden att han skulle komma ändå!
Hur som helst- efter vår siesta ringer "Roomservice" (som visade sig vara Paki) och säger att vi har beställt en omelett i restaurangen xD Vi knatar ner, lite trötta och förvånade, och ser att Paki sitter där i foajen!
Han har spenderat mycket tid i Alanya så vi hade vår egna guide där nere! Helt perfekt!
Jävlar vad vi har gått. Helt sjukt, vi har gått ÖVERALLT- aldrig buss eller dolmus (buss). Helt slut i benen gick vi och la oss vid åtta-nio varje kväll. HÖGST tio.

Turkarna var förvånansvärt jobbiga faktiskt. Det var gator med klädstånd och restauranger ÖVERALLT, och överallt ropade de "Hello my friend! Where are you from?". De klappade händerna för att få vår uppmärksamhet, som om vi var hundar eller nåt sånt. Det var riktigt jobbigt.
Sen blev jag jävligt irriterad på en försäljare som började taffsa på mig! Han gav mig kindpussar och var allmänt äcklig bara. Synd bara att tröjan jag provade var SKITSNYGG. Jag ville dock inte sponsra peddot så jag drog med mig morsan ut därifrån fort utav helvete och återvände inte igen!

Vi skaffade oss också lite "kompisar" (alla var våra kompisar, men RIKTIGA kompisar!) på en restaurang- Yannis. Världens godaste kebab för 15 spänn! Helt sjukt!
De var inte så där PÅ som de var överallt annars. De var jättesnälla och trevliga.
Sen gjorde vi en mega-tabbe också- vi käkade hos "Pelle". Han hette Pelle och hans morsa var från Sverige och hans morbror var kvar där etc etc.
Vi stod både länge och väl o pratade med honom och lovade att äta där nästa dag.
Sagt o gjort. Vi knatade till "Pelles" dagen efter och vi blev bemötta som rojaliteter! De klappade händerna när vi kom efter gatan och de var jätteglada. Såhär i efterhand insåg vi att de bara såg dollartecken vandra nerför gatan. Jag menar, vi var ett sällskap på 6 pers. Klart de ser ett jävla klipp där!
Maten var helt okey. Inte jättegod, men okey.
Personalen var skitjobbig och klängig. De är väldigt fysiska där nere- de tar o klämmer och har sig. Vi här i Sverige är ju inte riktigt så, så vi blev lite förskräckta.
Vi konstaterade inte långt efter att vi gått därifrån att, i och med att vi åt där hos "Pelle" så hade vi begått mega-tabben nr 1. Vi kände oss speciella och utvalda! "Shit! Han snackar SKITBRA svenska, han har SLÄKT i Sverige och han heter tamefan Pelle!" (Dock anade vi väl att det där om att han hette Pelle var en liten vit lögn)
När vi satt där började "Pelle" snacka både finska (då hette han Jarmo och hans farmor var finne), tyska (då hette han nåt annat, hade väl nån kusin i Tyskland eller så) och norska. En oerhört språkbegåvad man den där Pelle........

Förutom Pelle-tabben så klarade vi oss bra där nere, inga större tabbar och vi prutade utav själve fan. Det är ju precis i slutet av säsongen där nere nu så de vill bli av med alla kläder nu, så man kunde få riktigt mycket bra saker till ett billigt pris. Fast det gäller ju att man är konsekvent och verkligen prutar på. Det var faktiskt riktigt roligt!
..... en dag var det dock en oerhört aggressiv stämning i hela Alanya. Inte nog med att det låg ett åskväder precis bortanför bergen och att luften var oerhört kvav, så var försäljarna riktigt jävla förbannade. Detta gjorde såklart att vi också blev förbannade- så det hela slutade med att vi ville slå ihjäl varenda försäljare i hela Alanya (och de ville nog slå ihjäl oss också...) och ta första bästa plan hem! Det var verkligen hemskt!
Men dan efter var allt mycket bättre- det var till och med så att man kunde skämta och skoja med försäljarna. Ta allt med en nypa salt. En riktig urladdning var det! Haha.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi har solat, badat och knatat på stan varenda dag i en veckas tid!
Vi har badat i vågorna, Gud så härligt det var! Jättehöga och skojjiga vågor som vi "fångade". Vi stod på rad, hela klanen Isaksson/Muskos, och ropade "Yahooooo!!" och slängde oss på vågorna. Helt underbart var det!
Har inte varit alltför varmt heller, vilket jag var lite orolig för. Det har varit 25-30 grader varmt och på kvällen har det varit ungefär som Sveriges ljumma sommarkvällar.

Förutom saknaden efter Pete så har det varit underbart!

Bilder kommer troligtvis att läggas upp på Bilddagboken!

Tack för idag!