Usch vad seg jag känner mig. Somnade inte först fem i morse, men lyckades ändå masa mig upp vid tjugo i ett. Min moster ringde. Hehe. "Hej! Godmorgon. Din mor sa att jag skulle ringa dig så du kommer upp och så att du sparar mitt nya nummer." Vore roligt o träffa dem. Men de skulle till morfar nu, men de skulle komma förbi här sen så jag får väl träffa dem på ett par dagar kanske.
Om två veckor är det två år sen mormor dog. TVÅ år. Fan vad tiden har gått fort. Fan vad jag saknar henne. Helt sjukt.
Jag var alltid säker på att hon skulle uppleva min student. Eller, något annat fanns inte. Hon skulle vara där, det var bara så. Tänk vad konstigt det blev.. Hon var inte med på något av sina barnbarns student.. Hon fick inte ens träffa sitt åttonde barnbarn heller. Jaja. Döden är en lika stor del av livet som något annat, om inte större. Men jag tänkte på henne hela min student och jag hade hennes pärlor på mig också. Så på ett sätt var hon kanske med mig ändå =)

Nu ska jag dricka kaffe. Adios!