Martin, läste din blogg, där du skriver om vänner och hur mycket vänner egentligen betyder för en. När man mår som allra sämst så är det ju faktiskt vännerna som finns där för en. Vännerna som lyssnar på ens ständiga tjat om det och det och det och HUR irriterande allt är och HUR mycket man hatar livet osv.
Finns säkert gånger när jag tagit många av er för givet under mina bottenlöst värdelösa dagar, bara väntat mig att ni ska finnas där. Men det är inte så självklart, och att ni fortfarande stöttar mig trots min bitchiga attityd ibland är för mig helt otroligt! Fast utan er hade jag faktiskt inte orkat. Saker och ting blir alldeles för tungt ibland och det enda som kan lyfta en är ju just vännerna, visst?
Så egentligen, vad i helvete gnäller jag över? Jag har ju mina UNDERBARA ädelstenar till vänner. Vad mer kan jag begära egentligen?
PUSS!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar