Krossa mig sönder och samman

Klockan är efter två, jag borde sova, jag ska sova. Vet inte varför jag inte gör det. Stänger ner, släcker lampan och lägger mig ner. Jag hostar lungorna ur mig, jaa, jag har faktiskt ont i hela kroppen så jag hostar. Jag mår illa, min mage är helt upfuckad. Undrar om jag har magsjuka, känner mig spyfärdig mest hela tiden. Hur som helst ska jag stanna hemma imorgon från skolan. Dricka massa te och försöka behålla det. Usch, jag hatar att vara sjuk. Fyfan.

Annars? Pja, sitter och lyssnar på depp-musik (patetiskt nog) och känner mig som en kapitalt misslyckad människa.
Människa kommer jag alltid vara, jag kommer ha ups and downs, men kommer jag alltid vara misslyckad? Det känns ju faktiskt inte så jävla hett. Men med tanke på alternativet (balla ur och ta sista utvägen; liksom, suicide) så känns det ändå helt okey att vara (och leva som) relativt misslyckad.
Jag är väl bara mänsklig egentligen, you bleed just to know you're alive ungefär.

"Every little thing's gonna be alright" började spelas nu på min playlist. Får väl ta det som ett tecken och nöja mig med det så länge. Stänga ner och ha den på hjärnan nu när jag ska sova!

Natti, natti!

The funeral of hearts
And a plea for mercy
Where Love is a gun
Separating me from you

komhitsåjagfårpussapådigNU