Y SOM I YGGLA!

sitter här vid köksbordet och börjar tänka på hur störd vår familj är. vi är inte snygga, smarta eller särskilt sexiga. men vi har roligt.
morsan har afasi, farsan gubbilska, jag är deprimerad, david är arg och hannes är en blandning av allt tror jag.

jag börjar alltmer tro att jag bor på ett kollektiv, ett kollektiv för mentalt efterblivna. ett gruppboende. typ som dom i köping, fast här i boden. "i en annan del av boden". hade blivit succé! jag lovar.


det där "y:et" är på en rastplats vid timrå, vid e4:an.
vi har som bekant varit på husvagnssemester på sommaren i flera års tid och klassikern "y som i yggla" kom när hannes precis börjat lära sig bokstäver, läsa osv. han var ganska liten, vilket förklarar "yggla".
i alla fall, vi åkte förbi där, vi var trötta och hungriga. som man allt som oftast är när man är på semester, då hannes plötsligt sa rätt ut: Y SOM I YGGLA!!
han trodde alltså att "UGGLA" sades med ett "y", därmed också stavades med ett "y".
hysteriskt roligt och det har blivit en klassiker ända sedan dess.

haha, "Y SOM I YGGLA!"
(inte särskilt intelligent, men vi får skylla antingen på att han var liten eller att han är släkt med oss.....)