fan vad less jag är. jag måste verkligen få gnälla av mig nu annars blir jag fan knäpp.
okej, here we go.. yet again.
vi i familjen snackar om att fara utomlands till hösten. nothing fancy, bara en charter till något trevligt ställe, sola och bada. ta det lugnt bara.
anyway, morsan o farsan sitter i vardagsrummet och bläddrar i kataloger. jag kommer med frågor ibland och liksom, vill vara delaktig i planerna (jag menar; familjesemester; ska inte alla vara med och bestämma då?). men FÅR jag vara delaktig? nej, självklart inte. säger jag t.ex "ja, jag far gärna till grekland". innan jag ens sagt klart meningen börjar farsan tjabbla om något HELT annat. precis som att jag inte finns, min röst gills inte. "jaha" tänker jag "han hörde mig väl inte då, så jag går väl in dit och sätter mig med dem där inne". jag sätter mig i soffan o börjar bläddra i en tidning. "jaa, här är en resa till kreta för så-och-så mycket". samma sak igen. farsan börjar babbla i mun på mig med morsan. jag existerar verkligen inte. jag skiter i dem och sätter mig i köket igen.
morsan börjar fråga mig "är du hemma till hösten då? du pluggar väl då". "ja" säger jag "jag vet inte riktigt. förmodligen inte redan till hösten".
farsan kontrar med "vafan, har du inte SÖKT nåt ännu?!"
"nej, inte än. jag vet ju inte vad jag vill bli än" svarar jag.
då börjar grälet.
jag borde ha flyttat när jag var 18. de har inte råd att ha en latmask och slacker hemma (jag). jag borde ha skaffat och sökt jobb (jag har sökt 5-6 stycken sommarjobb, men det gills tydligen inte).
allt är fel.
vi hade gigantiska gräl tidigare idag också om hur jävla otrevlig jag är, hur otacksam jag är, hur lat jag är. det är fan inte rättvist. jag hatar att bo här just nu, det gör jag verkligen. fyfan alltså.
jag får inte njuta av mitt påsklov, nej, helst skulle väl farsan se att jag slavade på ett jävla risfält.
det låter ju bara som "smågräl" det här och att jag överreagerar. men det är fan inte kul att höra att jag är misslyckad vareviga dag. de har för höga krav på MIG.
min bror å andra sidan kan slöa hur mycket som helst. bara det att de skriker åt mig en kvart innan de inser att david faktiskt existerar. han GLASSAR väl om nån!?
..det värsta är ju att jag inte ens kan dra härifrån!
jag TVINGAS vara här.
fyfan.
what to do?
1 kommentar:
Hm... Om jag ska vara ärlig så tycker jag verkligen inte att du överreagerar. Jag hade nog reagerat mycket värre än så, så du hanterar det väldigt bra ändå. Men det är dina föräldrar, så jag ska inte trampa på några tår. ^^ Jag hoppas det löser sig. :/
Sök den där utbildningen i Lund du pratade om och hoppas på att du kommer in? Tro mig, det är inte kul att sitta hemma i ett år utan att göra något om man inte får något jobb. >_< Jag ska söka även fast jag inte vet vad jag vill bli. I värsta fall får man väl tacka nej om man kommer in och ångrar sig. ^^
Skicka en kommentar